Betraktelse, Parasha

Tiden i Egypten

”Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla HERRENS härskaror ut ur Egyptens land.” (2 Mos. 12:40-41).

I veckans Toratext, Parashat Bo, som lästes förra sabbaten i alla synagogor runt om i världen, finner vi den fantastiska berättelse om uttåget ur Egypten. Men detaljen om exakt 430 år är lite av en gåta. Andra skriftavsnitt talar om 400 år i Egypten. Och rabbinerna lär att Israels barn endast bodde i Egypter 210 år. Hur kan det stämma? 

Det börjar med berättelsen om Abraham och ”förbundet mellan köttstyckena”. I 1 Mosebok 15 ingår Gud förbund med Abraham att han skall ärva Eretz Israel, landet Israel och visar honom vad som kommer att hända hans efterkommande i framtiden.

”När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom. Och HERREN sade till Abram: ‘Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar. Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått.’

När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena. På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: ‘Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat…'” (1 Mos. 15:12–18).

Rabbinerna lär att de 400 åren som Abrahams ”efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras”, börjar 30 år senare när hans efterkommande Isak föds (se rabbinen Rashis kommentar på 2 Mos. 12). De 430 åren inan uttåget räknas alltså från förbundet med Abraham, de 400 åren räknas från Isaks födelse, och 210 år räknas från när Jakob och hans familj på 70 personer flyttade till Egypten innan uttåget ur Egypten. Själva slaveriet i Egypten varade då endast 116 år enligt den traditionella räkningen.

Men det verkar hopplöst motsägelsefullt. Det är vanligt att kristna reagerar med att säga: ”Det är typiskt för judarna och deras rabbiner. De kan inte ens läsa sin egen Bibel ordentligt.” Men då glömmer de att farisén Paulus håller med rabbinerna! Han skriver i Galaterberevet:

“Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas [förbund] som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Messias. Vad jag menar är detta: ett [förbund] som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av Toran som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft.” (Gal 3:15-17)

”Toran som gavs fyrahundratrettio år senare” är en hänvisning till uppenbarelsen vi Sinai berg, samma år som uttåget ur Egypten. Rav Shaul Paulus håller uppenbarligen helt med rabbinerna om tiden i Egypten!

Liknande upptäckter är vanliga när man studerar Moseböckerna från ett judiskt perspektiv. Rabbinerna ger kommentarer som först verkar löjliga för kristna läsare, men studerar man saken närmare upptäcker man ofta att de Apostoliska Skrifterna (NT) bekräftar den traditionella judiska förståelsen. Ofta är vi för snabba att i okunnighet döma om saker vi inte ägnat oss tid till att studera. Detta misstag görs speciellt när det gäller tolkning av Torans kosherbud.

Rabbinerna har jobbat i tusentals år med att få kronologin i Toran att gå ihop. Om man inte studerar texten, är det lätt att missa att Gud också lovar Abraham att uttåget ur Egypten skall ske i fjärde släktledet (1 Mos. 15). Släktregistret finner vi i 2 Mosebok 6. Där ser vi att Levi, som flyttade till Egypten och blev 137 år, födde Kohat. Kohat var med när Levi flyttade ner till Egypten (1 Mos. 46:11). Kohat födde Amram och blev 133 år. Amram födde Mose. Mose var det fjärde släktledet och han var 80 år gammal vid uttåget. Kehats och hans son Amrams kombinerad livslängd ger endast 270 år sammanlagt. Därmed passar 210 år i Egypten mycket bättre än 430 år. Det är sant att Bibeln kan hoppa släktled i registren, men detta kan inte vara fallet här eftersom Gud lovat ett uttåg i det fjärde ledet.[1]

Men det finns mer att lära här än endast kronologi. Maimonides (1135–1204), i sitt brev till de hopplöst förtryckta judarna i det muslimska Jemen, pekar på detta exempel som en viktig lärdom. Han skrev till de jemenitiska judarna att det var möjligt att Messias kunde komma mycket snart enligt profetiorna. Men, likt uttåget ur Egypten, kan många profetior endast förstås i sin fullhet i efterhand. Medan vi lider i denna förskingring bör vi sätta vårt fulla hopp till profeternas löften att den slutgiltiga förlossningen skall komma. Endast när den gör det kommer vi att förstå i sin fullhet hur alla profetiorna passar ihop.

Detta påminner om Messias första ankomst. Vem kunde i förhand veta om Messias skulle komma från Betlehem, Egypten eller Nasaret? Evangelierna pekar på alla tre som en uppfyllelse av profeternas ord. Endast i efterhand kunde man se hur allt hängde ihop.[2] Men Guds löften kommer att gå i fullbordan in i sista detalj. ”Det hände att just den dag” 430 år efter det att Gud ingått förbund med Abraham (exakt på påsken!) att Israels barn tågade ut ur Egypten.

—Johannes

Läs kommentarer på veckans Toratext.

_________________
[1] Från ett judiskt perspektiv strider inte heller de traditionella 210 åren i Egypten mot den ordagranna texten i 2 Mosebok 12. Översättningar är underbara välsignelser, men de är inte riktigt samma sak som grundtexten. Texten identifierar endast ”Israels barn [som] hade bott i Egypten” som gruppen, inte hur länge de var slavar i Egypten. Översättarna till Septuagintan kände behovet av att förtydliga för den grekisktalande världen genom att skriva: ”Och Israels barns vistelse, de som bott i Egyptens land och Kanans land, de och deras fäder: 430 år.”

[2] Samtidigt vet vi att på grund av profeten Daniel och de andra profeterna väntade många judar att Messias skulle komma ungefär vid den tidsperiod då han kom första gången!

Annonser
Standard