Artikel

Dopets judiska ursprung del 2

I den första artikeln om det kristna dopets judiska ursprung såg vi bl. a. likheter mellan det messianska/kristna dopet och det judiska proselytdopet. I detta tillägg vill jag lyfta fram hur dopet praktiserades. De flesta forskare är överens om att det kristna dopet från början utfördes genom nedsänkning, ett dop där hela kroppen kom i kontakt med vatten.1

Den messianska bibelläraren och teologen Toby Janicki gör en intressant jämförelse mellan dopet i det judiska Mikvahbadet och de dopinstruktioner för kristna som finns i Didache: 

”Further evidence for Gentile believers following purity halachah can be found in early church literature. The Didache gives specific instructions regarding the initial immersion of the new Gentile believer: And concerning baptism, baptize this way … in living water. But if you have no living water, baptize into other water;and if you cannot do so in cold water, do so in warm. But if you have neither, pour out water three times upon the head. (Didache 7) The Didache’s instructions about immersing in “living water” correspond to the rabbinic requirement of mayim chayim (מים חיים). This requirement was seen as so essential to all immersions that if a natural body of water could not be found, specially constructed ritual baths were created called mikva’ot (מקואות) to collect living water. Although the Didache allows for alternatives under certain circumstances, the ideal way to immerse was in mayim chayim. Early Christian baptismal pools found in “Israel, Turkey, Greece, and Rome were built on the same principle as mikva’ot.” The Cannons of Hippolytus gives similar instructions about “living water” and adds that one must remove anything that hinders complete con- tact with the water, including clothing and jewelry—instructions in complete accordance with rabbinic law.”2

Vi ser dock att den messianska/kristna rörelsen snart frångår de rabbinska regler3 som gäller för en godkänd dopgrav. Arkeologiska utgrävningar visar en mängd olika varianter/storlekar av kristna dopgravar. Även om många av dem liknar Mikvahbaden så är vissa inte djupare än 60 cm. Enligt forskaren Everett Ferguson så är det inte omöjligt att dessa ändå användes för vuxendop där hela kroppen översköljdes med vatten.

”Consequently I have come to the conclusion that an adult of average height should have adapted himself, helped by the priest, to the dimensions of the font and to its internal design by taking an appropriate position which would have enabled him to dip and rise [sic] his head without losing his balance. Either bending his knees, kneeling, or sitting, an adult could have been totally immersed as required in fonts from 1.30 m to 60 cm deep … Under 60 cm by depth the fonts were probably used for child baptism only.”4

Både i NT och Didache verkar dopet vara en praktik för vuxna. Det finns dock exempel där hela familjer döps (Apg 16:15, 16:33). För den som genomgår ett judiskt proselytdop är det visserligen tillåtet att döpa sitt spädbarn i samband med sin konvertering, annars räknas barn som mogna för konvertering när de når Bar mitzvah ålder (dvs 12 år för flickor och 13 år för pojkar).5 Det är dock först på 200-talet vi hör om spädbarnsdop som praktik inom kyrkan.


  1. Everett Ferguson ”The baptism commanded by Jesus in the making of disciples is an immersion in water. The topic formerly was warmly debated, but in these days there is general scholarly agreement. Several lines of evidence converge in support of the baptismal action as a dipping.” ”the Church of Christ: a biblical ecclesiology for today”, s 201 (1996) 
  2.  Toby Janicki, artikel i Messiah Journal 106, samt boken ”God-fearers” 
  3.  b.Eruvin 4b, b.Yoma 31a 
  4.  Ferguson, ”Baptism in the Early Church: History, Theology, and Liturgy in the First Five Centuries” (2009) 
  5.  http://www.convert.org/Converting_Infants.html 
Annonser
Standard