Gästartikel

Stötestenen del 2

Hörnstenen

“Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla.” (Jes. 8:13–14)

Vi har redan fastställt att det huvudsakligen var Jeshuas anspråk på gudomlighet som blev en stötesten för de judiska ledarna för två tusen år sedan. Vi nämnde även att det hebreiska ordet för sten, even, består av orden för Fader och Son förenade tillsammans. Det är denna enhet som fram till idag utgjort det huvudsakliga hindret för det judiska folket att tro på Jeshua, men som en dag kommer att bli den dyrbara hörnstenen!

Så, hur ett är Fadern och Sonen? Somliga säger: “Det är klart att Fadern och Sonen är ett. Men detta handlar om att de är ett i syfte och vilja, ingenting annat.” Vi ska titta närmare på den frågan och se om detta påstående verkligen stämmer med apostlarnas och profeternas undervisning. 

Texten härovan från Jesaja 8 talar om JHVH Sebaot, Härskarornas HERRE, Israels Helige Gud. Observera att det är just dessa verser som Petrus tillämpar på Jeshua.

“den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, [har] blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.” (1 Petr. 2:7–8)

Exakt samma ord som handlar om Israels Gud i Jesaja, använder alltså Petrus om Jeshua. Johannes skriver i 1 Johannes 2:23, “Den som bekänner Sonen har också Fadern.” Vi vet att vid Messias ankomst kommer han att stå med sina fötter på Oljeberget. I texten i Sakarja 14 står det emellertid att det är JHVH som kommer för att strida och att det är JHVH som kommer att ställa sina fötter på Oljeberget. Det finns många fler sådana exempel från Skriften som visar att Fadern och Sonen är ett med varandra. Kanske ett av de starkaste orden är Joh. 14:23: ”Jesus svarade: ‘Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.’” Både Fadern och Sonen bor i oss genom Guds Ande.

För den stora majoriteten kristna, är inte denna enhet mellan Fadern och Sonen något problem. Man ber till Jesus, sjunger till honom och tillber honom. Naturligtvis är Jesus Gud. De flesta kristna överväger inte ens möjligheten att han inte skulle vara det.

För det judiska folket är emellertid detta ett stort problem. För det första vet de mycket väl att det bara finns en enda Gud, inte två eller tre, och det allra första budet säger att man inte skall ha några andra gudar vid sidan av honom. Det skulle vara avgudadyrkan! För det andra, hur skulle en människa som levde för två tusen år sedan och dog på ett kors, kunna vara Gud?

För att göra det ännu mer komplicerat, verkar de Apostoliska Skrifterna vid första anblicken hålla med på flera ställen. Paulus skrev t ex i 1 Timoteusbrevet 6:15–16:

[Gud] den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen”

Här säger Paulus klart att Gud är odödlig; med andra ord att han aldrig kan dö. Men Jeshua dog förvisso. För det andra står det att Gud bor i ett “ljus dit ingen kan komma”. Ingen har någonsin sett Gud eller kan se honom. Gäller detta Jeshua? Han kunde ju ses och människor rörde vid honom. Så hur kan Jeshua vara Gud?

Det finns ytterligare en detalj i detta bibelställe som vidare komplicerar saken. Det står att Gud är den”ende Härskaren,” och det fortsätter med att han är “konungarnas Konung och herrarnas Herre”. Detta gäller ju även Jeshua, eftersom han också kallas för “konungarnas Konung och herrarnas Herre,” både i Uppenbarelseboken 17:14 och 19:16.

Så kan det finnas en enda Härskare, men flera “konungarnas Konung och herrarnas Herre”? Hur kan vi lösa detta problem? Inte märkligt att Paulus skrev i Efesierbrevet och Kolosserbrevet om “Messias hemlig-het” och i 1 Timoteusbrevet 3:16 om “gudsfruktans hemlighet” att Messias “uppenbarades i köttet”.

Med återupprättelsen till våra ursprungliga judiska rötter har detta blivit ett växande problem för många. Judendomen idag tror bara på en mänsklig Messias. Han är Davids Son, men han är inte en del av Guds väsen. En del säger att eftersom det judiska folket gav oss Skrifterna, måste de ha rätt. En broder citerade Johannes 4:22 som bevistext, “Vi [judarna] tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.”. Betyder detta att de judiska rabbinerna har rätt när de säger att Messias bara är en människa? Eller hade de judiska apostlarna en annan uppfattning än rabbinerna har idag?

Även om vi aldrig till fullo kommer att kunna förstå “Messias hemlighet”, är det dock som vi kommer att se, inte bara möjligt utan även helt nödvändigt för oss att utifrån Skrifterna förstå om Jeshua bara är en människa, eller om han även är en del av Gud själv.

Det första steget

Det första steget vi alla måste ta om vi vill finna sanningen, är att ödmjuka oss inför Gud och be honom visa oss genom sin Ande. Detta gäller framför allt frågan om vem Jesus är. Det står skrivet i Lukas 10:21–22: “Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern.”

Den internationellt kände bibelläraren Derek Prince brukade säga att de personer som är lättast för djävulen att bedra är sådana som förtröstar på sitt intellekt. Detta är så sant!

Bibeln säger att vi inte ska lita på vårt eget intellekt. Ordspråksboken 3:5 säger: “Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd”. Gud har lovat att leda de enkla som inte är visa i sina egna ögon på den rätta vägen.

“Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?” (1 Kor. 1:19–21)

Det står i 2 Petrus 1:20–21: “Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

Att Skriften är inspirerad av Gud och inte har kommit till genom människors vilja eller förstånd, betyder att den inte heller kan förstås enbart utifrån vår egen vilja eller förstånd. Enbart Guds Ande som från börjat inspirerat Guds Ord kan uppenbara sanningen i Guds Ord för oss. Johannes 16:13 säger: “Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.” Vi måste böja oss inför Gud, ödmjuka oss och uppriktigt ropa till honom från våra hjärtans djup att han uppenbarar sanningen för oss genom sin Ande.

Gud kommer huvudsakligen att tala till oss direkt ifrån Skrifterna. Men vi måste även vara öppna för att han använder andra att visa oss sanningar utifrån Bibeln. 1 Johannes 2:26–27 säger:

“Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse. Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.”

Här ser vi återigen att det är inte vårt intellekt utan “smörjelsen” som skall lära oss sanningen. Det är Guds Ande som talar till oss i våra hjärtan. “Anden själv vittnar med vår ande [inte vårt intellekt] med “liv och frid.” (Rom. 8:16,6) Vi måste lära oss att känna igen denna röst och lita på den. Fruktan, oro och ovisshet kommer aldrig från Gud, inte heller stolthet över vår egen kunskap eller intellekt.

Att Gud talar till oss direkt, betyder inte att han inte även använder bibellärare och andra. Var beredd på att han kanske sänder en bok, en CD eller DVD, eller en vän i din väg som hjälper till att uppenbara sanningen för dig utifrån Bibeln. Vi har en smörjelse på insidan, det djupa inre vittnesbördet med liv och frid som låter oss veta om något är sant eller ej. “Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.” (Ps. 25:9)

Om vi är ödmjuka, ärliga och förtröstar på Gud kommer han att besvara vår bön och visa oss sanningen. Vi kommer att urskilja den röst som är från honom och se om det producerar den rätta frukten i våra liv. “Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och själv-behärskning.” (Gal. 5:22–23) Vi måste speciellt akta oss för all slags stolthet. “Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.” (1 Kor. 13:4–6) Jeshua är själv sanningen och vi måste lära oss att förbli i honom.

Jeshua är en människa

Innan vi fortsätter måste vi slå fast det faktum att Jeshua verkligen är en människa. 1 Timoteusbrevet 2:5–6 säger, “Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Messias Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” Hebreerbrevet förklarar:

“Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, …Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder.” (Heb. 2:14,16–17)

Den messianska titel som Jeshua mer än någon annan använde om sig själv, var Människosonen. På hebreiska är det ett vanligt uttryck för människa eller man. Med andra ord betonade Jeshua att han verkligen är en människa.

Men det är uppenbart utifrån Skrifterna att Jeshua är mer än bara en människa. I Matteus 22:42–46 avslutar som vi redan påpekat Mästaren förhöret av de skriftlärde och fariséerna genom att ställa frågan, “Vad anser ni om Messias? Vems son är han?” Svaret kom direkt, “De svarade honom: ‘Davids’.” De hade rätt, men bara delvis rätt. Naturligtvis är Messias Davids Son. Skriften säger detta mycket klart. Men Jeshua var inte nöjd med deras svar.

“Då sade han till dem: ‘Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter. Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?’” Detta gjorde dem svarslösa. De lärda laglärarna kunde inte svara på frågan om “Messias hemlighet”. “Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.” (Matt. 22:42–46)

Jeshua är inte bara Davids Son. Han är inte bara en människa. Han är även Guds Son. Paulus förklarar i inledningen till Romarbrevet:

“Från Paulus, Messias Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda.” (Rom. 1:1–4)

Jeshua är både “Davids rotskott och hans ättling.” (Upp. 22:16) Han är “A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.” (Upp. 22:13)

Gud är skaparen

Bibeln är en judisk bok, skriven av judar utifrån en judisk tankevärld. Den talar först och främst om vem Gud är genom det han gör, snarare än vad Gud är. Bibeln har väldigt lite att säga om Guds substans eller vad han består av, något som var en stor fråga i debatten bland kyrkofäderna som inte hade judisk bakgrund. Vi kommer framförallt att se på vad Bibeln säger om vem Gud är, för att se om Jeshua är Gud eller inte.

En allmän regel vid bibeltolkning är att gå till det första bibelstället där ett ord förekommer för att förstå dess grundläggande betydelse. I den allra första versen i Bibeln har vi den mest grundläggande definitionen av Gud. Där står det: “I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mos. 1:1) Gud är först av allt alltings Skapare.

Det betyder att allting i universum kan delas upp i två kategorier; Skaparen och skapelsen. Bibeln är här väldigt tydlig i att det inte finns något mellanting. Det handlar om antingen eller.

Låt oss se på hur Gud skapade allting. Ps. 33:6–9 säger:

Himlen är skapad genom HERRENS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. Han samlar havets vatten som en hög, han lägger djupen i deras förvaringsrum. Hela jorden må frukta HERREN, alla som bor i världen må bäva för honom. Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.”

Här ser vi att allting skapades genom “HERRENS Ord”. Johannes kapitel ett säger exakt samma sak. Dessutom förklarar Johannes för oss att Jeshua är just detta Ord som blev kött.

“I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. …Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” (Joh. 1:1–3,14)

Vi ser här att utan Ordet har “inget blivit till, som är till”. Paulus säger exakt samma sak om Jeshua i Kolosserbrevet 1:16–18. Angående Sonen står det:

Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom.

Och i Hebreerbrevet 1:1–4 läser vi,

“Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.”

Här ser vi att Gud inte bara skapade världen genom Sonen. Sonen sitter idag på högra sidan om Majestätet i himlen och “uppehåller allt genom sitt mäktiga ord”!

Följande bön är en del av den traditionella morgonbönen i synagogan bland fromma judar,

Välsignad är Han som talade, och världen blev till – välsignad är Han. Välsignad är Han som talar och handlar, välsignad är Han som förordnar och uppfyller; välsignad är Han som uppehåller skapelsen…”1

Den förmodligen mest kända utgåvan av den judiska böneboken, Artscroll-sidduren, har följande fotnot till denna bön: “’Som talade och världen blev till.’ Gud är Skaparen som fick hela skapelsen att bli till och uppehåller den med inget annat än Sitt ord.”2

Detta är exakt samma sak som Hebreerbrevet 1:3 säger om Jeshua. Han sitter på Guds högra sida och “uppehåller allt genom sitt mäktiga ord”. Precis som den judiska böneboken säger är detta något som endast tillkommer Gud. Bara Gud kan uppehålla skapelsen genom sitt ord.

Skrifternas vittnesbörd om Messias är över-väldigande. Jesus från Nasaret var före allting. Han är inte en del av skapelsen utan en del av Skaparen, genom vilken allting blivit till. Precis som Guds andedräkt, hans Ande, är en del av Gud, så är också hans Ord det. Detta är Skrifternas klara vittnesbörd.

På nästan 600 ställen i de arameiska Targum-översättningarna av de Hebreiska Skrifterna,3 är Guds heliga egennamn “JHVH”, utbytt mot uttrycket “JHVH-s Ord”. HERREN och “HERRENS Ord” används alltså synonymt! Det är i första hand i de sammanhang där Gud relaterar till den materiella världen som uttrycket “HERRENS Ord” används i stället för “HERREN” i dessa parafras-översättningar. I nära 600 fall ansåg alltså de skriftlärda att det handlade om HERRENS Ord i stället för HERREN. Det var “HERRENS Ord” som steg ner på Sinai och det var “HERRENS Ord” som danade människan av stoft från marken, osv. Det är dock underförstått att det fortfarande handlar om HERREN, den Evige eftersom den Evige är en.

När Johannes skrev, “I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud”, så var det med andra ord en väl accepterad judisk tanke han framförde. Johannes fortsatte: “Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” Ordagrant står det “Och Ordet blev kött och tabernaklade bland oss.” Precis som Gud steg ner på Sinai berg och sedan tog sin boning i tabernaklet som Israel byggde, tog Gud sin boning i Jesus från Nasaret. Jeshua är den Evige, Guds eget Ord som skapade allting, uppenbarad i köttet!

En punkt som ofta tas upp av den som förnekar Jesu gudom är att Bibeln säger att “Gud är inte en människa”. Vi läser i 4 Mosebok 23:19:

“Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?”

Och i 1 Samuelsboken 15:29:

“Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.”

I båda dessa texter står det att “Gud är inte en människa”. Men dessa är inte okvalificerade uttalanden. Det står att “Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga…så att han skulle ångra sig”. Det är inte detsamma som att okvalificerat säga: “Gud är inte en människa”. Jeshua ljög aldrig. Han är en människa inom vilket det inte finns något svek.

Det kan också påpekas att i 4 Mosebok och 1 Samuelsboken står det att Gud inte är en människa, inte att han inte kan bli det – bli kött och ta sin boning ibland oss.

Gud är inte en människa, men han kan uppenbara sig i mänsklig gestalt. Det finns många exempel på detta i de Profetiska Skrifterna, inte minst i 1 Moseboken 18 där den hebreiska texten gör det klart att Abraham fick besök av JHVH och talade med honom. Framför allt uppenbarade han sig i Jeshua från Nasaret, Ordet som blev kött och tog sin boning ibland oss. Han är JHVH kommen i köttet, Gud i uppenbarad mänsklig gestalt.

Ett annat vanligt argument mot Jeshuas gudom är: “Om Jesus är Gud hur kunde han då dö? Gud kan ju inte dö!” Svaret är egentligen väldigt enkelt. Som människa kunde han dö kroppsligen, precis som Tabernaklet kunde rivas sönder och förstöras, eftersom det var gjort av förgängliga material. Men som Gud kunde han inte dö. Därför står det: “Så led också Messias en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset.” (1 Petr. 3:18–19)

Messias kropp dog. Men hans ande, hans gudomliga natur, dog aldrig. Läran om Jesu s.k. andliga död är en villolära. Syndoffer heter chatah på hebreiska, vilket ordagrant betyder synd. Jeshua blev gjord till ett syndoffer, “chatah”. Detta är vad 2 Korintierbrevet 5:21 handlar om. Han bar våra synder, men han blev aldrig gjord till synd, eftersom han då inte kunde ha åstadkommit en försoning för våra synder. Ett syndoffer måste vara felfritt. Jeshua bar våra synder i sin kropp på korsets trä, men han var hela tiden själv utan synd.

Varför är det så viktigt att Jeshua är Gud kommen i köttet? Paulus skriver i Romarbrevet 1:25 om människans avfall från den ende, sanne Guden: “De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.” Ordet som översatts som dyrka i denna vers är det grekiska ordet sebazomai, som betyder “att frukta, att ära i religiös mening, att vörda, att beundra, att tillbedja”. Det står i Matteus 4:10: “Då sade Jesus till honom: ‘Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.’” I den vers som Jeshua citerar från 5 Mosebok 6:13 står det: “HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna.” Ordet tillbedjan betyder bokstavligen “att falla ner inför”. Utifrån dessa bibelord ser vi att tillbedjan har att göra med att dyrka, frukta och tjäna. Om Jeshua bara är en skapad mänsklig varelse, kan vi varken dyrka, frukta eller tjäna honom, eftersom detta då skulle vara avgudadyrkan.

Apostlarna presenterade sig emellertid alltid som tjänare till Jeshua Messias. “Från Paulus, Messias Jesu tjänare.” (Rom. 1:1) I Galaterbrevet 1:10 skrev Paulus: “Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Messias tjänare.” Uppenbarligen är alltså Messias mer än bara en människa. Likadant uttryckte sig Petrus: “Från Simeon Petrus, Jesu Messias tjänare och apostel.” (2 Petr. 1:1)

Ännu tydligare framgår det hos Jakob som var ledare för församlingen i Jerusalem, där alla höll strängt på Toran. Han inleder sitt brev: “Från Jakob, Guds och Herren Jesu Messias tjänare,” (Jak. 1:1). Här ser vi att precis som Jakob var Guds tjänare var han också “Herren Jesu Messias tjänare”. Precis som han tjänade den levande Guden, tjänade han också Jeshua Messias. Han uttrycker sig på samma sätt om båda. Detta är oförenligt med de, stränga förbuden i Toran och Romarbrevet 1:25 “att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen”, såvida inte Jeshua är en del av Guds eget väsen! Jeshua tillrättavisade aldrig någon som föll ner inför honom, vilket däremot både Petrus gjorde i Apostlagärningarna 10:26 och likaså ängeln i Uppenbarelseboken 19:10 när människor föll ned inför dem. Vi är kallade att dyrka, tjäna och frukta Jeshua Messias.


stotestenen3dUtdrag från kapitel 3: ”Hörnstenen” i Lars Enarsons bok Stötestenen: Skrifternas vittnesbörd om Messias gudomlighet (Ariel Media, 2010). Används med tillstånd.

Från baksidan: I denna högaktuella, viktiga bok klarlägger Lars Enarson med skärpa Messias gudomlighet genom hela Bibeln. Men han visar också att precis som Jesu enhet med Fadern blev en stötesten för de judiska ledarna, så blev efterhand hans mänskliga identitet som jude och arvinge till Davids tron en stötesten för Kyrkan. Vi behöver återupptäcka Skrifternas vittnesbörd om Messias i vår tid.

Se Stötestenen del 1: Inledning!

bild: © biblewalks.com


  1.  The Complete Artscroll Siddur, Ashkenaz. Brooklyn, NY: Mesorah Publications, Ltd., 1984, sid. 59, översatt till svenska. 
  2.  Ibid., sid. 58. 
  3.  Targumerna var parafrasöversättningar till arameiska liknande “Levande Bibeln”. De var godkända för gudstjänstbruk och användes i vissa synagogor under Jesu tid för dem som hade svårt att förstå hebreiska. 
Annonser
Standard

One thought on “Stötestenen del 2

  1. Pingback: Stötestenen del 1 | Eliyahu

Kommentarer inaktiverade.