Artikel

Ska du omskära din son? del 1

En av Eliyahu’s läsare har ställt följande fråga:

”Hur tänker du Johannes om omskärelse? Ska ni omskära om ni får en son, med tanke på den tro du har på judarnas konung? Och om så är fallet, hur går ni praktiskt tillväga? Jag förstår om det känns för privat att svara på. Inte för långt svar tack.”

Det känns bra att behandla denna viktiga fråga om omskärelse i ett tidigt stadium här på Eliyahu. Det korta svaret är: Nej, jag (Johannes) som icke-jude skulle inte omskära min son om jag med Guds nåd fick en. Men, om jag var messiansk jude skulle jag absolut göra det. Detta är, enligt min mening, Messias och apostlarnas klara lära. 

För att komma till en annan slutsats måste man antingen, (1) likt den mycket populära heretikern Marcion (ca 110–160 vt,), läsa enbart Paulus, skild från hela sitt bibliska och judisk-historiska sammanhang, eller (2) likt vissa överentusiastiska kristna inom dagens ”Hebrew-Roots” rörelse, läsa enbart Toran, skild från profeternas och apostlarnas budskap och deras respektive historiska kontext.

Det var det korta svart. Nu vill jag i en serie artiklar förklara närmare hur jag kommit till denna slutsats och ta upp några aktuella kristna och messianska tankar som berör omskärelse…

Apostlarna och omskärelse

Vad säger Messias och apostlarna om omskärelse? Det är viktigt att börja med att påpeka att de Apostoliska Skrifterna (NT) inte har något emot omskärelse i sak. Vissa kristna blir så bestörta av tanken på omskärelse att de glömmer att Jesus själv var (och är) omskuren!

”När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus [motsvarande Jeshua på hebr. ישוע]” (Lukas 2:21).

Aposteln Paulus var inte heller emot omskärelse och han hade inga problem med att omskära lärjungen Timotheos, vilket många glömmer bort.

“Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos. Han var son till en troende judinna, och hans far var grek. Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timotheos. Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek”1 (Apg. 16:1–3).

Däremot var apostlarna, efter lång debatt, klart emot omskärelse för hedningar som kom till tro.

Apostlarnas ”nej” till hedningar

Apostlagärningarna är boken som förklarar den historiska övergången från evangelierna till breven – från en helt judisk rörelse till en internationell rörelse med ett judiskt centrum utifrån Jerusalem.

Från början verkade det logiskt för de flesta apostlar att om icke-judar inte enbart skulle frukta Israels Gud, men även skulle delta i det judiska hoppet om Messias och Guds rike, behövde de omskära sig och därmed vara ansvariga inför alla bud i Guds Lag.

Innan man läser vidare är det viktigt att känna till att termen ”omskärelse” i de Apostoliska Skrifterna (NT) representerar ett större begrepp. På apostlarnas tid innebar omskärelse en traditionell process av konvertering till en juridisk, judisk identitet. Den inkluderade även dop och, om möjligt, ett offer i Templet. En människa kan naturligtvis inte förändra sig biologiskt till jude, men judisk identitet är mer än bara biologisk. Genom blodsförbundet i omskärelsen och med sitt dop, blev proselyten ”född på nytt” till en judisk identitet och ansågs enligt judisk lagstadga fullt judisk.

Man kan undra om apostlarna accepterade denna konvertering som effektiv och fungerande? Ja. På flera sätt ger de stöd till den, inte minst genom att Jesustroende judiska proselyter nämns i Apostlagärningarna utan att författaren för den skull mena att icke-judar kommit med in i bilden (Apg. 2:10, 6:5, jfr. också Gal. 5:2-3. Mer om det längre fram).

Man kan se grunderna för apostlarnas förståelse av omskärelse redan under patriarkernas tid. Notera ordvalet i Torans skildring av händelsen med Sikems invånare och Jakobs söner:

“De sade till dem: ‘Vi kan inte gå med på att ge vår syster åt en man som har förhud. Sådant håller vi för skamligt. Vi kan göra er till viljes bara på det villkoret att ni blir som vi och att alla män bland er låter omskära sig. Då skall vi ge våra döttrar åt er och själva ta era döttrar till hustrur. Vi skall då bo bland er och bli ett enda folk [hebr. am echad] med er.’” (1 Mos. 34:14-16).

Apostlamötet i Jerusalem (Apg. 15)

Som sagt, för många apostlar verkade det logiskt att hednatroende skulle omskäras och som judar. Frågan når sin spets på apostlamötet i Jerusalem i Apostlagärningarna 15. Det är svårt att överskatta vikten av detta centrala kapitel i Apostlagärningarna (kapitlet skulle behöva en hel artikelserie i sig).2 Kapitlet inleder:

”Några som hade kommit ner från Judeen började lära [de icke-judiska] bröderna [i Antiokia] att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.”

När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose Tora. Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan” (osv.) (Apg. 15:1f, mina kommentarer inom parantes).

”Efter en lång överläggning” tar Petrus till orda och påminner alla om fallet med den romerske soldaten Kornelius och hans hushåll. Sedan berättar Paulus och Barnabas sina upplevelser bland hedningarna. Sist ger ledaren för rådet, Messias egen bror Jakob, det slutgiltiga beslutet att hedningar som kommit till tro ej bör omskäras.

”Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen, för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta, det som är känt från evighet” (Apg. 15:13–18).

I denna artikel vill jag peka på aposteln Jakobs resonemang. Varför skulle hednalärjungar inte omskäras till judisk identitet enligt profeterna? Jakob citerar Amos, som säger att när Messias kommer (se v.16 om Davids fallna boning/kungahus), skall hedningar som är kallade efter Guds namn söka honom.

Jakob ser Guds plan i profeterna och resonerar att om hedningar konverterar till judisk identitet genom omskärelse, blir det inga ’hedningar uppkallade efter Guds namn’ kvar – enbart fler judar. Jakobs hänvisning till ”profeternas ord” grundar sig inte enbart på ett par verser från Amos, utan hävdar att enligt apostolisk förståelse är detta ett genomgående budskap i profeterna. Jesaja 49 är ett uppenbart exempel.

“Det är för lite för dig, då du är min tjänare [d.v.s. Messias], att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns” (Jes. 49:6, min kommentar i parantes).

Vi ser hur Lukas evangelium fångar upp samma budskap:

”Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel” (Luk. 2:30-32).

Flera viktiga slutsatser framgår från apostlamötet i Jerusalem:

  1. Hedningar behöver inte omskära sig till judisk identitet.

  2. Deras ansvar inför alla Guds bud blir därför fundamentalt annorlunda än judarnas. Omskärelse är t.ex. ett av Guds bud som de inte behöver följa.

  3. Hedningarna är ändå inte utan ansvar inför Guds bud. Notera apostlarnas dekret med minimi-krav i vv. 19–29. Jakobs kommentar om föreläsning i synagogan (v. 21) kan även betraktas som en inbjudan att frivilligt ta på sig fler bud (jfr. den tidiga historiska texten Didache 6:2).

  4. Som Mark Kinzer och Michael Wyschogrod påpekar3 framgår det från hela debatten som en självklarhet att judarna fortfarande såg sig själva som fullt ansvariga inför alla buden.

  5. Oavsett nivån av ansvar inför Torans bud, är judar liksom hedningar frälsta genom Jeshuas nåd: ”Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jeshuas nåd” (v. 11).

Skyldig att hålla hela Toran (Gal. 5:3)

Paulus skrev förmodligen sitt brev till Galaterna innan apostlamötet i Jerusalem då hans lära och evangelium för hedningarna blev den officiella linjen. I Galaterbrevet ger Paulus starka riktlinjer till hedningar om omskärelse.

”Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Messias inte att vara till någon hjälp för er. Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela Toran.” (Gal. 5:2-3).

Detta är inte platsen att ge sig in på hela Galaterbrevet, men det framgår klart att Paulus säger ”nej” till omskärelse för icke-judar. (För den som vill ge sig in på hela brevet rekommenderar jag DT Lancasters mycket aktuella kommentar The Holy Epistle to the Galatians [First Fruits of Zion, 2011].) Den som går igenom omskärelsens konverteringsprocess är ansvarig inför alla Torans bud. Det innebär samtidigt att oomskurna hedningar inte är skyldiga ”att hålla hela Toran”, medan Jesu alla judiska lärjungar (t.ex. Paulus, Petrus, Johannes, Barnabas och proselyter) verkligen är det.

D.T. Lancaster kommenterar,

”Tron på Messias gav de gudfruktiga hednatroende fördelen av en ny identitet som Abrahams barn. Messias förde dem in i löftet till Abraham och gav dem en identitetsposition bland Guds folk. Normalt, utanför Messias, kunde man endast uppnå denna status genom att genomgå en halachisk [juridisk] konvertering och bli jude. Paulus resonerade följaktligen att om en troende hedning konverterade för att uppnå en sådan status, förnekade han vad Messias redan hade gjort för honom. Han gick igenom konvertering för att uppnå denna status på egen hand. Detta gjorde Messias till intet gagn för honom. Man kan genomgå konvertering utan tro på Messias; man behöver inte ha tro på Jeshua för att bli jude. Många hedningar på det första århundradet gjorde precis så.”4

Speciellt i Galaterbrevet ser vi Paulus hjärta som Messias apostel till hedningarna. Han tar i rejält när det gäller hedningarnas kallelse i Guds plan som oomskurna:

“Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. De som uppviglar er borde gå och stympa sig.” (Gal. 5:11-12).

Greken Titus (Gal. 2)

Ytterligare en del av Galaterbrevet ger oss viktig information angående hedningar och omskärelse. Innan apostlamötet i Jerusalem hade Paulus rest till Jerusalem och privat presenterat för de mest ansedda apostlarna det budskap han förkunnade till hedningarna (se detta budskap i Ef. 1–3). Greken Titus var med honom.

“Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog jag med mig. … Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram – enskilt, för de ansedda – det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves? Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. … Men inte ens ett ögonblick gav vi [d.v.s. de ansedda apostlarna] vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er [hedningar i Galatien]. … de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna” (Gal. 2:1-9, mina kommentarer inom parantes).

Apostlarna Jakob, Petrus, Johannes, Paulus och Barnabas är eniga om att den grekiske lärjungen Titus (och hedningar som honom) inte borde omskäras. Senare görs denna regel offentlig för alla hedningar i apostlarnas dekret (Apg. 15).

Paulus regel till alla församlingar (1 Kor. 7)

Den sista texten som jag vill belysa här är kanske den mest angelägna när det gäller apostlarnas ”nej” till omskärelse för hedningar: Paulus regel till alla församlingar:

“I övrigt skall var och en leva med den lott som Herren har tilldelat honom, sådan han var då Gud kallade honom. Det är den regel jag ger alla församlingar. Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det. Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig. Omskärelse eller förhud, det är likgiltigt, vad som betyder något är att man håller Guds bud. Var och en skall förbli vad han var när han blev kallad. Var du slav när du blev kallad, så fäst dig inte vid det [dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre därav]. Ty slaven som har kallats att tillhöra Herren är Herrens frigivne. Och likaså är den frie som har blivit kallad Messias slav. Gud har köpt er och priset är betalt; bli inte slavar under människor. Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad” (1 Kor. 7:14–23, Bibel 2000, 1917 års övers. i parantes).

Den messianska teologen och rabbinen David Rudolph menar att denna regel är vad som uppehåller ekklesian, Messias kropp, som en enhet av både judar och hedningar. Utan denna regel blir ekklesian till sist enbart judar eller enbart hedningar. Rudolph skriver i en presentation till Messianic Jewish Theological Institute (MJTI):

“I think it is likely that Paul’s ‘rule in all the churches’ has become a ‘rule in few of the churches’ today. While many would probably be content to see this state of affairs continue, especially those who do not like church rules, there remains the nagging question, ‘Should a teaching that Paul considered important enough to be a universal rule be almost universally neglected by contemporary Christians?’”5

Det kan finnas möjliga undantag till Paulus regel (mer om detta i kommande artiklar), men regeln gör det klart att apostlarna inte bara säger att hedningar inte behöver omskära sig; de säger klart ”nej” till omskärelse för hedningar.

Nästa artikel kommer att ta upp apostlarnas syn på omskärelse gentemot messianska judar.

Johannes Enarson


Litteraturlista

Kinzer, Mark S. Postmissionary Messianic Judaism: Redefining Christian Engagement with the Jewish People. Brazos Press, 2005.

Lancaster, D. Thomas. The Holy Epistle to the Galatians: Sermons on a Messianic Jewish Approach. First Fruits of Zion, 2011.

Rudolph, David J. Paul’s “Rule in All the Churches” (1 Cor. 7:17-24) and Torah-Defined Ecclesiological Variegation. Studies in Christian-Jewish Relations, Vol. 5 (2010, online 2014-01-20: http://ejournals.bc.edu/ojs/index.php/scjr/article/download/1556/1409%E2%80%8E).

Fotnoter


  1.  Svenska Folkbibeln reviderad. Jag föredrar här Bibel 2000:s skildring av namnet Timotheos, vilket stämmer bättre med grekiskan, hjälper oss att lämna gamla tankemönster och tänka tillbaka till en annan tid och kultur. 
  2. För mer fördjupning i Apostlagärningarna 15, se: (1) Eby, Janicki, Lancaster, & Michael, Divine Invitation White Paper (First Fruits of Zion, 2011, online 2014-01-20: http://ffoz.org/_php/download.php?file=Divine_Invitation.pdf), (2) Lancaster, The Holy Epistle to the Galatians (First Fruits of Zion, 2011), (3) Lancaster, Torah Club Vol. 6: Chronicles of the Apostles (First Fruits of Zion, 2011–12) kommentar till Apg. 15. 
  3. ”As Michael Wyschogrod has argued, the fact that the case [of Gentile obligations] is debated at all reveals that both sides accepted as a given the obligation of Jewish Yeshua-believers to live as Jews, in conformity with Jewish national custom as codified in the Torah” (Kinzer, Mark S. Postmissionary Messianic Judaism: Redefining Christian Engagement with the Jewish People. Brazos Press, 2005, sid. 66). 
  4. Lancaster, DT. The Holy Epistle to the Galatians: Sermons on a Messianic Jewish Approach (First Fruits of Zion, 2011) sid. 234, översatt till svenska. 
  5. Rudolph, David J. Paul’s “Rule in All the Churches” (1 Cor. 7:17-24) and Torah-Defined Ecclesiological Variegation. Studies in Christian-Jewish Relations, Vol. 5 (2010), Rudolph CP1-24, sid. 1. 
Annonser
Standard

One thought on “Ska du omskära din son? del 1

  1. Pingback: Skulle Paulus ha omskurit sin son? NT professor uttalar sig | Eliyahu

Kommentarer inaktiverade.