Artikel

Ska du omskära din son? del 2

I den första artikeln om omskärelse började jag svara på en läsares fråga: Hur tänker du Johannes om omskärelse? Ska ni omskära om ni får en son, med tanke på den tro du har på judarnas konung? Och om så är fallet, hur går ni praktiskt tillväga? Jag förstår om det känns för privat att svara på. Inte för långt svar tack.”

Mitt korta svar löd: ”Nej, jag som icke-jude skulle inte omskära min son om jag med Guds nåd fick en. Men, om jag var messiansk jude skulle jag absolut göra det. Detta är, enligt min mening, Messias och apostlarnas klara lära.”

I den mer utförliga förklaringen i del 1 såg vi att apostlarna inte bara säger att hedningar inte behöver omskära sig; de säger klart ”nej” till omskärelse för hedningar. (Det kan finnas möjliga undantag! Mer om detta i kommande artiklar.) Följande artikel tar upp apostlarnas ”ja” till omskärelse när det gäller messianska judar.

Apostlarna “ja” till judar

Apostlarna såg mycket allvarligt på omskärelse för judar och det med god anledning. Som Messias Jeshua påpekar, kommer omskärelse från patriarkerna (Joh. 7:22). Gud hade sagt till Abraham:

”Du skall hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni skall hålla: Alla av manligt kön hos er skall omskäras. Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er. Släkte efter släkte skall ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från något främmande folk och som inte är din ättling. Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar skall omskäras. Mitt förbund skall vara på ert kött som ett evigt förbund. Men en oomskuren av manligt kön, en som inte fått förhuden bortskuren, han skall utrotas från sitt folk [hebr. karet, obs! svåröversatt]. Han har brutit mitt förbund” (1 Mos. 17:9–14, min kommentar i parantes).

Det är svårt att hitta starkare ordval än så. Gud gör det klart att för Abrahams fysiska ättlingar gäller fysisk omskärelse för “evigt”, “släkte efter släkte”.

Apostoliska texter som visar att omskärelse fortfarande gäller för judar är till stor del samma texter som säger “nej” till hedningar. Galaterbrevet 5:3 gör det klart att den som är omskuren är skyldig att hålla hela Toran, inklusive att omskära sina barn. D.T. Lancaster citerar, i sin viktiga bok om Galaterbrevet, en rad forskare:

”Galatians 5:3 is irrefutably simple to understand. Pauline scholar Richard Longnecker says, ’Paul here points out that circumcision obligates one to keep of the prescriptions of the Mosaic law.’ Jewish Roots scholar Brad Young says, ”[Paul] also maintained that if one is circumcised, he is required to keep all the law … all the commandments of the covenant made at Sinai with the children of Israel.” New Testament scholar Pinchas Lapide, and Orthodox Jew, writes: ’Of course, all of this [exemption from Torah] applies only to Gentile Christians. For Jews and for Jewish proselytes the Mosaic law, as Paul sees it, retains its full and unaltered validity.” In his commentary on Galatians, Messianic scholar Reb Yosef Shulam says, ’Those seeking circumcision are binding themselves to the observance of [the whole Torah].” Jewish New Testament scholar Mark Nanos observes, ’Paul’s own comment in Galatians 5:3 bears witness to the concern for full Torah observance that obtains for Jewish people and extends to those who complete proselyte conversion.’ He also notes that Gentiles who become proselytes to Judaism and take on halachic (legal) Jewish identity ’will then be obliged to observe the whole Law.’”1

Paulus regel till alla församlingar (1 Kor. 7)

Paulus regel till alla församlingar i 1 Korintierbrevet 7 säger inte bara “Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig”. Den säger också “Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det.” Som rabbinen David Rudolph visar i Paul’s ”Rule in All the Churches”, pekar detta både på ett bokstavligt förbud mot att kirurgiskt ändra sin omskärelse (s.k. epispasm, jfr. 1 Mackabeerboken 1:15) och till att ändra sin livs kallelse som jude.2 Intressant nog nämner en ledande Toralärd från 1800-talet, rabbinen Jacob Emden, 1 Korintierbrevet och kommenterar Paulus syn på omskärelse:

“But truly even according to the writers of the Gospels, a Jew is not permitted to leave his Torah, for Paul wrote in his letter to the Galatians (Gal 5) ‘I, Paul, say to you that if you receive circumcision, the Messiah will do you no good at all. You can take it from me that every man who receives circumcision is under obligation to keep the entire Torah.’ Again because of this he admonished in a letter to the Corinthians (1 Cor 7) that the circumcised should not remove the marks of circumcision, nor should the uncircumcised circumcise themselves … You may therefore understand that Paul doesn’t contradict himself because of his circumcision of Timothy, for the latter was the son of a Jewish mother and a Gentile father (Acts 16), and Paul was a scholar, an attendant of Rabban Gamaliel the Elder, well-versed in the laws of the Torah. He knew that the child of a Jewish mother is considered a full Jew, even if the father should be a Gentile, as is written in the Talmud and Codes. He therefore acted entirely in accordance with the Halakha by circumcising Timothy. This would be in line with his position that all should remain within their own faith (1 Cor 7). Timothy, born of a Jewish mother, had the law of a Jew, and had to be circumcised, just as he was enjoined to observe all commandments of the Torah … for all who are circumcised are bound by all the commandments … Certainly, therefore, there is no doubt that one who seeks truth will agree with our thesis, that the Nazarene and his Apostles never meant to abolish the Torah of Moses from one who was born a Jew. Likewise did Paul write in his letter to the Corinthians (1 Cor 7) that each should adhere to the faith in which each was called. They therefore acted in accordance with the Torah by forbidding circumcision to Gentiles, according to the Halakha, as it is forbidden to one who does not accept the yoke of the commandments.”3

Ryktet om Paulus (Apg. 21)

Till sist när det gäller apostlarnas ”ja” till judarna skall vi titta på Apostlagärningarna 21. Det är oerhört viktigt att läsa Apg. kapitel 15 i ljuset av kapitel 21 (och vice versa). Kapitel 21 förtydligar syftet med apostlarnas beslut i kapitel 15 för både jude och hedning.

Efter flera års tjänst återvänder Paulus till Jerusalem för sista gången i sitt liv. Han möter en församling med ”tiotusentals judar” som ”alla nitälskar för Toran”. Men falska rykten har spridit sig i Jerusalems församling om Paulus.

“Nu har de hört sägas att du lär alla judar ute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger till dem att de inte skall omskära sina barn eller leva efter våra seder” (Apg. 21:21).

Var har dessa rykten kommit från, om inte Paulus undervisning och spridning av apostlarnas dekret att hedningarna inte skall omskära sig? Paulus undervisning och brevskriverier till hedningarna har missförståtts vad det gäller judar. Den missförståelsen råder nog än idag.

Aposteln Jakob och de äldste föreslår en plan. Paulus skall avluta sitt nasiratlöfte genom att offra i Templet och betala för fyra andra lärjungars dyra nasiratoffer.

“Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid Toran och lever efter den. Men när det gäller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vårt beslut: De skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, från blod, kött från kvävda djur och otukt” (Apg. 21:24-25).

Paulus gick med på planen och det finns inget i Skriften som säger att han inte instämde helhjärtat i den. Det går inte att läsa Apg. 21 likt t.ex. John Wesley som en sorts svag kompromiss från Paulus sida.4 Paulus hade flera gånger på sin sista resa till Jerusalem proklamerat att han är villig att dö för sina åsikter.

Inte heller duger det att se Paulus som en sorts kameleont som gömmer sina verkliga åsikter bara folk ”blir frälsta”. Det är att ta Paulus ord – ”För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några”5 – för långt och gör honom närmast till en hycklare! Jag kommer här endast att referera till rabbinen David Rudolph som citerades tidigare. Hans största akademiska verk är hans prisbelönta doktorsavhandling vid Cambridge University om just 1 Korintierbrevet 9:19–23 (se Rudolph, David J. A Jew to the Jews: Jewish Contours of Pauline Flexibility in 1 Corinthians 9:19-23 [Ph.D. diss., Cambridge University, 2006]).

Tillbaka till ämnet. Ryktet om Paulus var falskt. Det innebär att enligt apostlarna borde judar, som finner sig förskingrade bland hednafolken, hålla fast vid Mose (d.v.s. Toran), omskära sina barn och leva efter judarnas seder (d.v.s. traditionen).

Det är viktigt att se hur apostlarna sätter detta i kontrast med dekretet till hedningarna: ”Men när det gäller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vårt beslut…” Somliga (inom den s.k. “One-Law”-rörelsen) menar att apostlarnas dekret endast ämnade att ge hedningar som var i processen av att “vända sig till Gud” mer tid till att lära sig hålla alla Torans bud lika med judar (möjligtvis även omskärelsebudet!). Apg. 21 utesluter den tolkningen.

Omskärelse som övergång

Det finns inte tillfälle att kommentera längre här, men från de Apostoliska Skrifterna (NT) framkommer det att den Tora-observans som apostlarna förväntade sig från hedningarna går längre än vad många kristna skulle tro. Toby Janickis bok God Fearers (First Fruits of Zion, 2012) tar upp specifika bud från Guds Lag som berör icke-judar. Se också Davids artikel tidigare här på Eliyahu: “Kristen och kosher?”. Vidare verkar det som att de inbjöd till mer frivillig Toraobservans utöver hedningarnas ansvarigheter och detta sågs som positivt och en välsignelse.

I Alefkursen om den kristna trons judiska rötter (Ariel Media, 2012) citerar Lars Enarson den kände f.d. professorn vid Hebrew University, David Flusser, angående de fyra minimikraven:

“[Apostlarnas dekret i Apg. 15] sågs enbart som minimikrav för att hedningar skulle räknas som gudfruktiga. De gudfruktiga själva uppfattade det på detta sätt. De attraherades av den judiska livsstilen och accepterade många judiska påbud utan att bli proselyter. Detta var också inställningen bland många kristna gudfruktiga … vilka önskade leva efter så många judiska lagar de kunde. Det är uppenbart att även om ledarskapet i moderförsamlingen i Jerusalem beslöt att inte lägga några mer bördor på de hednakristna än de … reglerna (Apg. 15:28–29, Gal 2:6), så hade de inget emot att dessa frivilligt tillämpade fler.”6

Men omskärelse tycks vara den punkt som är övergången. Det är då hedningarna inte bara gör mer än sitt ansvar, utan tar på sig samma ansvar som judar – t.o.m. blir judar, juridiskt sett. “Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela Toran.” (Gal. 5:3).

Det finns minimum som vi hedningar behöver göra. Det finns annat vi får göra frivilligt med mycket välsignelse (jfr. Ps. 119). Men gränsen går vid omskärelse. Det budet skall vi inte göra, för med det budet går man över gränsen och blir skyldig att hålla allt därefter. Vi förstör också ekklesian, Messias kropp, som en enhet av både jude och hedning. Det blir till slut enbart judar och enligt apostlarna stämmer det inte med profeternas budskap om Messias som ett ljus till hednafolken (jfr. Jakobs resonemang från Amos i Apg. 15:15f samt Lukas 2:32 hänvisning till Jes. 49:6).

Följande artiklar kommer att titta på kristna som förbjuder omskärelse för judar och vissa kristna inom Hebrew Roots som håller på att hedningar bör följa omskärelsebudet.

Johannes Enarson


Läs vidare med litteraturlistan!

– Flusser, David. Judaism and the Origins of ChristianityJerusalem, The Magnes Press, 1988.

Aktuella artiklar

Dagen: Förbud mot omskärelser – då kan de göras på Israels ambassader
Dagen: 
”Då måste vi ta upp det kristna barndopet”
Dagen: 
Unga pirater: Förbjud omskärelse
Dagen: 
Biskop: Orimligt jämföra barndop med omskärelse

Fotnoter


  1. Lancaster, D.T. The Holy Epistle to the Galatians: Sermons on a Messianic Jewish Approach (First Fruits of Zion, 2011) sid. 236. 
  2.  Rudolph, David J. Paul’s “Rule in All the Churches” (1 Cor. 7:17-24) and Torah-Defined Ecclesiological Variegation. Studies in Christian-Jewish Relations, Vol. 5 (2010), Rudolph CP1-24, sid. 6f. 
  3.  Rudolph (2010) sid. 4. 
  4.  För att återge en vanlig tankegång bland kristna citerar jag ett längre utdrag från John Wesleys kommentar till Apg. 21: ”‘They have been informed concerning thee, that thou teachest the Jews – not to circumcise their children, nor to walk after the customs’ – Of the Mosaic law. And so undoubtedly he did. And so he wrote to all the Churches in Galatia, among whom were many Jews. Yea, and James himself had long before assented to Peter, affirming before all the apostles and all the brethren, Acts 15:10, That this very law was a yoke which (said he) neither our fathers nor we were able to bear – Amazing! that they did not know this! Or, that if they did, they did not openly testify it at all hazards, to every Jewish convert in Jerusalem! … Doubtless they meant this advice well: but could Paul follow it in godly sincerity? Was not the yielding so far to the judgment of others too great a deference to be paid to any mere men? … Ought he not, without any reverence to man, where the truth of God was so deeply concerned, to have answered plainly, I do not keep the Mosaic law; neither need any of you. Yea, Peter doth not keep the law. And God himself expressly commanded him not to keep it; ordering him to go in to men uncircumcised, and to eat with them, Acts 11:3, which the law utterly forbids. ‘Then Paul took the men’ – Yielding his own judgment to their advice, which seemed to flow not out of spiritual but carnal wisdom; seeming to be what he really was not: making as if he believed the law still in force. ‘Declaring’ – Giving notice to the priests in waiting, that he designed to accomplish the days of purification, till all the sacrifice should be offered, as the Mosaic law required, Numbers 6:13” (Wesley, John. Wesley’s Explanatory Notes. 1754–1765. online 2014-01-29: http://www.biblestudytools.com/commentaries/wesleys-explanatory-notes/acts/acts-21.html). 
  5.  Se 1 Kor. 9:19–23. 
  6.  Flusser, David. Judaism and the Origins of Christianity (Jerusalem, The Magnes Press, 1988) sid. 630, översatt till svenska, citerat från Enarson, Lars & Enarson, Johannes. Alefkursen: om den kristna trons judiska rötter (Ariel Media, Sverige: 2012) sid. 101. Flusser beskriver apostlarnas dekret med den rabbinska termen “de noakitiska lagarna” som judarna anser gäller hela mänskligheten. Men det är nog mer riktigt att betrakta dekretet som fyra krav utöver de sju s.k. noakitiska lagarna. Som judar tog apostlarna redan de sju noakitiska lagarna för givet och kallade dessa för köttets helt ”uppenbara” gärningar (Gal. 5.19f). Om det stämmer, förklarar det varför förbud mot mord, stöld, mm inte förkommer i apostlarnas dekret. 
Annonser
Standard