Betraktelse

Aten eller Jerusalem?

Vad har Aten med Jerusalem att göra?

—kyrkofadern Tertullianus

Jag är mitt uppe i att läsa Kyrkofäder, mystiker och evangelium av Christer Svensson. Med  utgångspunkt från Tertullianus ord börjar Svensson på allvar ta itu med den uppblandning som har skett genom kristenhetens historia mellan evangeliet och grekisk religionsfilosofi. 

Den kristna trons historia de senaste två tusen åren har något krasst beskrivits följande: En helt judisk rörelse i Jerusalem blev en filosofi i Grekland, en institution i Rom, en kultur i Europa och en business i Amerika. Det är kanske lite förenklat och negativt men innehåller samtidigt mycket sanning. Somliga ser delar av denna utveckling som positiv. Inte jag. Och för mig är det just på vart och en av dessa ömma punkter som den messianska rörelsen erbjuder svar, reformation och upprättelse.

Det är därför som religionsläraren Svenssons bok är så intressant för mig. Han granskar den första avvikelsen på denna förskingring från Guds heliga stad: religionsfilosofin i Grekland. Svensson är klar över att de grekiska filosoferna inte sysslade med oskyldiga logiska spekulationer. Det handlar om grekisk religionsfilosofi med sin egen tydliga frälsningshistoria och uppfattning om hur Gud uppenbarar sig – eller snarare, döljer sig.

Detta är ingen recension av Kyrkofäder, mystiker och evangelium, endast några betraktelser från mitt läsande. Boken sätter verkligen igång tankarna.

Det som förvånar mig är att jag är mer halvvägs igenom boken och väntar fortfarande på att evangeliets huvudstad Jerusalem skall framträda som svar på filosofin från Aten. Men det kommer inte än så länge (sid. 82). Den grekiska religionsfilosofin ställs i stället i kontrast till Bibeln som om Bibeln vore neutral mark, en bok från ingenstans. Man måste tolka Bibeln på något sätt, så varför inte – som Tertullianus antyder – utifrån Jerusalem? Nåväl. Oavsett detta är jag mycket tacksam för boken.

Bokens ämne kan låta luddigt och ointressant, som en historiekurs man blev tvingad att ta i skolan. Men desto mer man läser blir det brinnande aktuellt. Postmoderna Sverige liknar det filosofiska Alexandria för två tusen år sedan och kristna ledare som Peter Halldorf, Martin Lönnebo och Wilfrid Stinissen har lyckats blåsa liv den grekiskkristna mystiken igen. De talar ett språk som tilltalar svenska kristna idag lika mycket som nyplatonismen fascinerade kyrkofäderna.

Man har svårt att inte bli upprörd ibland över det grekiska inflytandets fräckhet. För historiens kristna mystiker är Skriftens bokstavliga mening endast till för enkla kristna, men för mystikerna gömmer sig en högre kunskap. Men denna kunskap öppnar sig bara om man tolkar orden som allegoriska bilder i harmoni med Platons religionsfilosofi! Gud har även slutit ett förbund med den grekiska filosofin! Lagen och Profeterna gav han till judarna, men för grekerna uppenbarade han den grekiska filosofin. Judarna fick Mose och grekerna fick Platon. Båda leder till Kristus. Kristus och apostlarna hyllar i grunden samma budskap som Platon, men de fick sällan tillfälle att förkunna dessa djupheter för sina omogna (judiskt sinnade) åhörare!

Trots protester har den grekiskkristna syntesen genom historien producerat en bibelsyn på GT som är under all kritik. Nåväl. Jag får lugna mig och läsa resten. Jag avslutar med Svenssons citat från Colin Gunton:

”Det är en av tragedierna – man skulle nästan kunna säga brotten – i den kristna teologins historia att Gamla testamentet var verkningsfullt ersatt av grekisk filosofi som en teologisk bas för att formulera läran om Gud” (sid. 79).


kyrkofader-mystiker-och-evangelium

Boken på Adlibris

Läs utdrag från boken

Annonser
Standard