Artikel

Messias och sabbaten

”Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten.” —Johannes 9:16

Trots att teologer i stort sätt är överens om att Messias höll Guds Lag fullkomligt felfritt, sägs det ofta att Jeshua bröt mot sabbaten och upphävde den. Fariseerna var också oeniga på den punkten. “Några fariseer sade: ‘Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten.’ Andra sade: ‘Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?’ De var alltså oeniga’ (Joh. 9:16).

En del tänker sig att vår Mästare såg sabbaten som ett undantag bland Guds bud eller som mindre viktigt. Men sabbaten presenteras inte så i evangelierna. Hela nio avsnitt i evangelierna beskriver fem olika debatter om shabbat!

  1. Lärjungarna på sädesfältet (Matt. 12:1-8, Mark. 2:23-28, Luk. 6:1-5)

  2. Mannen med en förtvinad hand (Matt. 12:9-21, Mark. 3:1, Luk. 6:6)

  3. Kvinnan med en sjukdomsande och krokig rygg (Luk. 13:10-17)

  4. Den lame mannen (Joh. 5:1-18)

  5. Mannen som var blind från födseln (Joh. 9:1-41).

Tvärtemot vad som ofta förkunnas tyder detta i stället på den stora betydelse sabbaten hade för Messias, hans apostlar och lärjungar. Flera bibelord som läsare ofta missar visar detta. Det står om lärjungarna:

“De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jeshua från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter Torans bud.” (Luk. 23:55–56).

Tack vare sin Mästare hade de sådan respekt för sabbatsbudet att de inte ens bröt sabbaten för att förbereda sin älskade Rabbins kropp för begravning—en högt aktad plikt inom judendomen.

Toran säger att shabbat är “en dag för helig sammankomst” (3 Mos. 23:2–3). Vi läser följaktligen om Mästaren: “Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan” (Luk. 4:17, 1917 års övers.). Likadant läser vi om en av hans främsta lärjungar, Rav Shaul Paulus: “Där hade judarna en synagoga; i den gick Paulus in, såsom hans sed var.” (Apg. 17:2, 1917 års övers.).

Det står också i Toran: “Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. Då sade HERREN till Mose: ‘Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar? Se, HERREN har givit er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen.’ Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.” (2 Mos. 16:27–30)

Ordagrant står det: “stanna på din plats … lämna inte din plats”. Rabbinerna förstod uttrycket ”din plats” som att det handlade om ett samhälle eller en inmurad stad. Utifrån 4 Mosebok 35:4–5 ansågs även två tusen alnar (c:a 1 km) utanför samhället eller staden tillhöra ”din plats”. Rabbinerna lärde: “Om en man tillbringade sabbaten i en stad, även om den var så stor som Antiokia … får han gå genom hela staden och två tusen alnar utanför.” Skriften hänvisar till detta avstånd i Apostlagärningarna och Lukas förväntade sig att hans grekiska läsare visste vad “en sabbatsväg” utanför staden betydde. (Apg. 1:12).

En del judiska sekter (t.ex. sadduceerna och karaiterna) som förkastade de skriftlärdes stadgar och traditioner föredrog en ordagrann, ”sola skriptura” läsning av budet. Dessa stannade hemma i sina hus hela dagen.

Vad gjorde Jeshua och hans lärjungar? Genom att de vandrade genom städer på shabbat visade de klart att den rabbinska förståelsen var också deras övertygelse (jfr. Mark. 2:23, Apg. 1:12). Men Jeshua visade att han samtidigt såg mycket allvarligt på sabbatens reseförbud. När han talade om kommande svårigheter sa han “… de som är i Judeen [måste] fly bort till bergen … Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten” (Matt. 24:16,20).

Arbete på shabbat

Skriften lägger stor vikt på att inte utföra något kreativt arbete, s.k. melacha (מְלָאכָה), på sabbaten. Trots detta ger Skriften ingen fullständig förklaring på vad som räknas som melacha (för mer information om melacha, se min artikel ”I begynnelsen” i Vingårdsnytt nr 5, jerusalemsmurar.se, 5773/2013).

För att kunna döma i denna fråga, fann Israels domare vägledning i 2 Mosebok 35. När Gud gav instruktionerna om att bygga tabernaklet, började han med att påminna Israel om att de inte fick arbeta på shabbat (2 Mos. 35:2). De skriftlärda förstod utifrån detta att melacha handlar om de sysslor som ingick i att bygga tabernaklet och klassificerade 39 grupper av melacha: att bygga, slakta, flå, organisera, smörja, knyta rep, putsa, göra ritningar, o.s.v. Det är halachan (domsluten) om dessa specifika sysslor vilket utgör förbjudet arbete på sabbaten, både på Messias tid liksom i våra dagar.

Hur ställde sig vår Mästare till dessa tolkningar? Handlade de enbart om mänskliga påhitt? Bröt Messias sabbaten eller höll han den? Och om han höll sabbaten, var det i enlighet med Israels stadgar eller ej?

Debatterna om shabbat1

Som vi nämnt beskriver hela nio avsnitt i evangelierna fem olika debatter om shabbat. En nyckel—om inte självaste nyckeln—till att förstå alla avsnitten ligger i den första händelsen. Matteus, Markus och Lukas tar alla upp händelsen med lärjungarna på sädesfältet.

“Vid den tiden gick Jeshua genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. När fariseerna såg det, sade de till honom: ‘Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.’ Han svarade dem: ‘Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga: hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? Eller har ni inte läst i Toran att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. Ty Människosonen är sabbatens Herre.” (Matt. 12:1–8).

Detta är en halachisk—d.v.s. juridisk debatt med rabbinernas mästerrabbin Messias själv och det gäller att hänga med. Vad gör lärjungarna fel? De rycker av ax, och utifrån parallellstället i Lukas 6:1 vet vi att de också gnuggar dem i händerna. Det är förbjudet att skörda på sabbaten (2 Mos. 34:21). Men skördar lärjungarna verkligen? Toran tillåter visserligen att “När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära” (5 Mos. 23:25). Detta bud visar på en viss nyans mellan att plocka och att skörda, men det nämner ingenting om sabbaten.

Vi kanske förväntar oss att Jeshua skulle svara något i stil med: “De bryter enbart med era stadgar. Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare: De läror ni förkunnar är människobud. Ni upphäver fullständigt Guds bud och håller er till människors stadgar! Mina lärjungar skördar inte, de plockar bara ax.”

Lägg märke till vad Jeshua egentligen svarar:

“Har ni inte läst [i 1 Samuelsboken 21] vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga: hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? Eller har ni inte läst i Toran att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld?”

Jeshuas svar går inte ut på att förneka att lärjungarna gör något förbjudet. Det var ett brott mot Guds bud att David och hans följeslagare åt skådebrödet. Och för att lyda Guds befallningar om tempeltjänsten bryter prästerna mot Guds bud om sabbaten. Ändå är de båda utan skuld.

Vad är det som David och Jeshuas följeslagare har gemensamt? De var hungriga.2 Enligt judisk tradition utspelade sig berättelsen om David och hans män också på sabbaten och David lär ha sagt: “Ge mig bröd så att vi inte dör av hunger; att rädda liv är viktigare än sabbaten” (Midrash Jalchut Shemoni).

Angående tempeltjänsten säger rabbinerna också att eftersom tempeltjänsten bryter mot shabbat på många sätt, hur mycket viktigare är då inte människoliv än offertjänsten? I rabbinsk logik är därför människolivets företräde över sabbaten baserad på bl.a. denna princip. Alla är överens om att både den hungrige Kung David och prästerna i Templet bröt mot sabbaten, men förblev ändå oskyldiga.

Var lärjungarna väldigt hungriga? Troligtvis. Höll de på att svälta ihjäl som David och hans män? Knappast troligt, men de var nog hungrigare än vad vi i Väst är vana vid. Så hur går detta ihop? Var de tillräckligt hungriga för att kunna frikännas?

Jeshuas svar fortsätter: “Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet.” Vad är större än Templet? ”Jesus är det som är större än Templet” är det traditionella teologiska svaret. Om det verkligen är sig själv som Messias syftar på, går resonemanget bara runt, runt. “Bryter du mot Toran?” frågar man. “Ja. Och det får jag, för jag är större än Templet. Jag är större än allt.” Vad innebär det i sådant fall att han är syndfri och utan överträdelse?

Hela Jeshuas svar lyder:

”Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. Om ni hade förstått vad detta [i Hosea 6:6] betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer [obs! tempeltjänst], så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. Ty Människosonen är sabbatens Herre.”

Hela stycket följer därmed en strikt halachisk logik.

  • David var i nöd och bröt mot sabbatsbudet.

  • Prästerna bryter genom offertjänsten mot sabbatsbudet.

  • Båda är oskyldiga.

  • Tempeltjänstens företräde över sabbaten är grunden för människolivets företräde över sabbatsbudet.

  • Men Profeten Hosea förklarar att t.o.m. barmhärtigheten i Toran har företräde över offertjänsten.

  • Därför är lärjungarna oskyldiga, baserat på att barmhärtighet gentemot människors lidande går före både tempeltjänsten och sabbaten.

Vad betyder då den sista versen om ”Människosonen”? På hebreiska heter det ben adam (Adams son) och kan översättas på flera olika sätt, framför allt som ”människa”. Det är därför helt i sin ordning att översätta den sista versen: ”Ty människan är sabbatens herre”. Samma talesätt förekommer inte bara hos Rabbi Jeshua, utan även hos andra rabbiner: “Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Så är människan herre [d.v.s., har företräde] över sabbaten” (Talmud Mechilta).

Ibland måste man bryta vissa bud för att lyda andra. Frågan är vilka bud som väger tyngst. Alla är överens om att rädda liv har företräde över sabbatsbudet. Skillnaden mellan Rabbi Jeshuas halacha och andras, är att han ser att Torans barmhärtighetsprincip väger tyngre än sabbatsbudet—ja, den är t.o.m. en del av sabbatsbudets andemening.

Efter händelsen på sädesfältet räknar evangelierna upp exempel på hur Jeshua gång på gång utför förbjuden melacha (kreativt arbete) till förmån för Torans syn på barmhärtighet. Han följer stadigt denna halachiska princip.

  • Han helar (Matt. 12:9f, Mark. 3:1f, Luk. 6:6f)

  • Han gör lerdeg och smörjer leran (Joh. 9:6)

  • Han säger till en man att bada och tvätta sig för att bli helad (Joh. 9:7)

  • Han säger till en lam man att bära hem sin matta (Joh. 5:1–18)

  • Han rätar ut en rygg som är skev (Luk. 13:10f).

  • Man ”knyter upp” repet runt ett djur för att ge det vatten på sabbaten enligt Torans bud om barmhärtighet mot djur.3 Han frågar följaktligen varför en kvinna som Satan ”bundit” i åratal inte skall ”knytas upp” på sabbaten (Luk. 13:15f).

Samma princip som förekommer i berättelsen om lärjungarna på sädesfältet är genomgående för Messias relation till HERRENS sabbat.

Låt ingen döma er

Speciellt läsare med judisk påbrå bör noggrant begrunda konsekvenserna av Messias syn på sabbatsbudet. Som hans lärjungar behöver vi alla noggrant granska hans exempel, men till de gudfruktiga hedningarna i Kolossai skriver Rav Shaul Paulus emellertid:

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater.” (Kol. 2:16, Bibel 2000)

Underförstått förstår vi att de firade högtider och sabbater enligt det judiska mönstret, vilket historien också stöder.4 Detta är helt naturligt. De såg sig själva som en del av Israel. Det finns inga andra speciella dagar för tillbedjan i Skriften och sabbaten instiftades för människan redan vid skapelsen. Vi skall inte låta andra hedningar, kristna eller judar på ett felaktigt sätt döma oss för att vi håller dessa ting, eller för hur vi gör det.

Det är dock tveksamt om Paulus förmaning i Kolosserbrevet även riktas till judiska lärjungar. I sådana frågor kan en jude mycket väl ’göra sig skyldig inför domstolen eller Stora rådet’ (för att använda liknande ordval som Jeshua i Matt. 5:22). Vi vet också att HERREN insisterade starkt på att Mose och Israels domare skulle verkställa domen över sabbatsbrytaren i 4 Mosebok 15. (Obs! En sådan dom får absolut inte verkställas idag.5)

När man jämför detta vittnesbörd i Skriften med Paulus ord är det svårt att se hur Kolosserbrevet 2:16 kan vara riktad till både jude och hedning. Paulus direktiv vänder sig snarare till de icke-judiska lärjungarna i Kolossai: ”Låt därför ingen döma er för … hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater” (Kol. 2:16, Bibel 2000).6

Johannes Enarson
Artikeln är tidigare publicerad i Vingårdsnytt. Bild: Jeshuas hemförsamling, synagogan i Kapernaum.

Boktips

517CTD725SL._SY344_BO1,204,203,200_

11_2226

Fotnoter


  1.  Följande utläggning av Matteus 12 är baserad på D. Lancasters utmärkta insikter från en predikan i Beth Immanuel Sabbath Fellowship, Hudson, WI. 
  2.  Det är också slående att messiaskonungen David och hans hungriga efterföljare återspeglar den slutlige messiaskonungen, Davids Son och hans lärjungar. 
  3.  T.ex. 4 Mos. 22:32, 5 Mos. 25:4, 2 Mos. 20:8-10, 3 Mos. 22:27, 28, 5 Mos. 22:6-7, 2 Mos. 23:19, 34:26; 5 Mos. 14:21, 2 Mos. 23:5, 5 Mos. 22:1, jfr. också Ords. 12:10. 
  4.  T.ex. Ignatios av Antiokia, liksom flera av kyrkofäderna som starkt fjärmade sig från allt de ansåg judiskt, hade problem med alla de hednatroende som fortfarande firade shabbat enligt judiskt vis. Han skrev: “Låt oss därför inte längre hålla sabbaten på judiskt vis genom att fröjda oss över sysslolösa dagar … Utan låt var och en av er hålla sabbaten på ett andligt vis och fröjda er i att begrunda lagen, inte i vila till kroppen, eller beundran av Guds skapelseverk, och inte äta sådant som är tillagat dagen innan, inte använda ljumma drycker, inte vandra inom ett föreskrivet område, och inte finna behag i att dansa och applådera, vilket saknar allt förnuft.” (Ignatios, Brevet till magnesierna, text variant av kap. 9). För mer information, se Bacchiocchi, From Sabbath to Sunday (Rome, Italy: The Pontifical Gregorian University Press, 1977). 
  5.  För en sådan dom att verkställas måste personen i fråga vara klart obligerad enligt Toran att hålla sabbaten. Det måste finnas två rättfärdiga vittnen mot honom och han måste först ha blivit konfronterad och varnad för allvaret i förhand. Det behöver ske inom ett återupprättat rike för Israel med ett fungerande Stora råd som träffas på Tempelplatsen, etcetera. Denna situation finns inte idag och kommer troligtvis inte att finnas förrän Kung Messias kommer tillbaka. 
  6.  Ett annat förslag till tolkning av Kol. 2 är att översätta texten: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater (dessa är en skugga av det som skall komma) förutom Messias kropp” (Kol. 2:16-17, fri övers.). Betydelsen av versen blir då: Låt ingen döma er i dessa frågor om de inte är medlemar i Messias kropp (hans församling). Översättningen blir emellertid ansträngd. Vidare blir tolkningen i konflikt med apostlarnas övriga undervisning och livs vittnesbörd om det judiska folkets relation till Moses stol (se ”Vägen framåt: Med eller utan det judiska?” Vingårdsnytt nr 4.
    jerusalemsmurar.se, 5773/2013). 
Annonser
Standard

One thought on “Messias och sabbaten

  1. Pingback: länkar | Messiansk-judiska studier

Kommentarer inaktiverade.