Artikel

Var föll Anden på pingstdagen?

Var föll Anden på pingsthögtiden i Apostlagärningarna 2 – i den ”övre salen” eller i Templet? Vanligtvis förknippar kristen tradition händelsen med den övre salen.

En övre sal i denna bemärkelse är det platta taket på mellanösternhus som på den tiden antingen var öppna mot himmelen eller instängda till att bli en sorts andra våning. Hem i Jerusalem hyrde ofta ut den övre salen som gästrum för pilgrimer och vissa var stora nog för att rymma samlingar av sjuttio personer eller fler.1 Kristen tradition kopplar denna övre sal med samma sal som Mästaren använde för sin sista påskmåltid.

Själv växte jag upp med uppfattningen att Anden föll i den övre salen. Brist på förståelse för Skriftens judiska kontext och okunskap om Guds bud i Toran leder ofta kristna läsare att anta att apostlarna befann sig i där på pingstdagen.

Emedan det inte bokstavligen står, finns det goda skäl att tro att själva händelsen i Apostlagärningarna 2 utspelade sig i Templet i Jerusalem.

Följande är några anledningar:

  1. Gud befaller alla män i Israel som inte är för långt borta att befinna sig i Templet påveckohögtiden (pingst). 5 Mosebok 16:16 säger: ”Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden” (jfr. 2 Mos. 23:17, 34:23). På den 50:e dagen i omern (pingstdagen) hade apostlarna med andra ord en skyldighet att befinna sig inför Guds ansikte i Templet.

  2. Enligt Apg. 2:15 skedde händelsen vid den tredje timmen, tiden för morgonoffret och morgonbön i Templet. ”Det är ju bara tredje timmen på dagen.” Vi vet från Apg. 3 att apostlarna höll dessa dagliga bönetider i Templet. ”Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen” (Apg. 3:1).

  3. Lukas avslutar sin första bok med att berätta att efter Messias himmelsfärd, ”vände [de] tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och de var alltid i templet och prisade Gud” (Luk. 24). Hur mycket mer skulle de då inte vara där på förmiddagsgudstjänsten under pingsthögtiden!

  4. Aposteln Shimon Petrus predikade för tusentals judar från hela världen. Endast i de heliga tempelgårdarna på pingsthögtidenskulle sådana skaror befinna sig.

  5. Tre tusen personer gick igenom rituellt reningsdop som en respons på Petrus förkunnelse. Templets mikvaot (dopgravar) är den naturliga platsen för så många att döpa sig på en dag i Jerusalem.

  6. Det grekiska ordet som oftast översätts med ”huset” i Apg. 2:2 är oikos har en ganska bred betydelse. ”Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset [oikos] där de satt.” Oikos kan hänvisa till vilken byggnad som helst. Vidare brukar judisk litteratur hänvisa till Templet som ha-bait, ”huset”.

Vår läsning av Apg. 1–2 blir ofta överdrivet ihoptryckt. Vi behöver komma ihåg att efter Messias himmelsfärd, utspelar sig Lukas story över loppet av 10 dagar (från den 40:e till den 50:e i omer-räkningen). Den dag Lukas nämner att apostlarna är i den övre salen är inte samma dag som pingstdagen.

Slutsats

Det verkar troligast att alla lärjungarna var samlade i Templets gårdar på Shavuot (veckohögtiden/pingst). Lukas skriver det inte bokstavligen men hans berättelse verkar ta detta för givet.

Troligtvis var de samlade i Solomons pelarhall. Efter Andens utgjutelse berättar  Lukas om hur den pelarhallen blir lärjungarnas dagliga mötesplats. Salomos pelarhall var den kolonnad på östra sidan om Templet där den östra porten fanns (ungefär där östra porten finns idag i Jerusalem). Profeterna berättar hur Messias skall komma på Olivberget och att Herrens härlighet skall återvända till templet genom den östra porten. Det är möjligt att platsens betydelse gjorde att lärjungarna höll till där.

Vi kan föreställa oss hur de var samlade i tempelförgården på morgonen tillsammans med tiotusentals judar från hela världen. Morgonoffret och de speciella offren för Shavuot frambärs, leviterna sjunger, de aronitiska prästerna välsignar, alla ber shema– och amida-bönerna. Lärjungarna befinner sig mitt för Templets framsida i förgården under Solomons pelarhall. Exakt vid Skriftens bestämda tidpunkt, den nionde timmens offertjänst (se 4 Mos. 28:1f), då…

“Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala” (Apg. 2:1f).

Vad har det för betydelse?

Vad gör det för skillnad om apostlarna var i ”övre salen” eller i templet när Anden föll? Vad kan vi lära oss av det?

För det första behöver vi lära känna pingstens större kontext, dess judiska kontext. Jag blev själv ödmjuk av min okunnighet för några år sedan. Trots tjugo år som varmt troende kristen trodde jag pingstdagen var en dag i historien då Anden föll över apostlarna och ”kyrkan” föddes. Jag visste inte att den första pingsten inföll då Sinai berg brann i eld och Gud Allsmäktige gav Lagen i eld och dån.

Jag visste inte att pingst betydde 50 och att det var ett annat namn för veckohögtiden, eftersom högtiden infaller 7 veckor – eller 50 dagar – efter omern (2 Mos. 23). Jag hade ingen aning om att det var en viktig högtid som Jeshua och apostlarna hade firat varje år sedan de var barn och att den fortfarande firas än idag.

Vi får också respekt för Guds bud när vi förstår att apostlarna verkligen levde efter dem. Jag viste inte mycket om Guds bud i Toran och att apostlarna var befallda att befinna sig Templet eftersom det var en pilgrimshögtid. Det var ju just därför judar från hela världen var i Jerusalem och hörde apostlarna vittna om Mästaren.

När vi inser att apostlarna befann sig i Templet ger det oss också en respekt för Guds fysiska Tempel. Det är på grund av ett förakt för Templet, medfört i kristen tradition, som många kristna inte vet att berättelsen om pingst utspelade sig i Templet. Ett av Guds bud är att vi skall visa vördnad för hans Tempel. ”[F]ör min helgedom skall ni visa vördnad. Jag är HERREN” (3 Mos. 19:30).

Om vi inser att vår Mästare älskade Templet (Luk. 2:49, Joh. 2:17) förstår vi varför apostlarna fortsatte att delta i Templets gudstjänst genom hela Apostlagärningarna. Deras tydliga praxis utmanar den utbredda missuppfattningen att tempeltjänsten står direkt motsats till Messias offer på Golgata (för mer om offertjänsten kontra Messias offer, kolla in den korta och bra boken What about the Sacrifices? på arielmedia.se eller D. Lancasters kommentar på Hebreerbrevet Holy Epistle to the Hebrews).

Härligheten hos detta hus

Det finns ytterligare en lärdom i insikten att Anden föll i Templet och inte övre salen. Det påpekas ibland att Guds härlighet fyllde Tabernaklet och det första Templet, men att Härligheten aldrig föll i det andra Templet. Ändå var det Guds verk att det andra Templet återupprättades och Gud lovade genom profeten Haggai:

“Den kommande härligheten hos detta hus skall bli större än den förra, säger HERREN Sebaot” (Haggai 2:10).

När uppfylldes detta? Det verkar inte som att Guds härlighet föll i det andra Templet innan det raserades, likt den föll i Tabernaklet och Salomos Tempel. Även i judisk tradition är detta något av en gåta. Jag har hört kristna säga att löftet uppfylldes när den nyfödde Messias, Guds Son, presenterades i Templet enligt Lukas 2. Det kan vara en uppfyllelse.

Men om vi ser hur Guds Ande utgjöts i Templet på Shavuot (pingst), på grund av Messias försoningsverk, är inte detta en ännu mer påtaglig uppfyllelse av Haggais profetia? Om vi betraktar apostlarna i det heliga Templet på pingsthögtiden kan vi läsa Lukas beskrivning med nya glasögon…

“Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.” (Apg. 2:1f).

Chag shavuot sameach! (Glad pingsthögtid!)

Johannes Enarson

(bild)


  1. Rabbiner brukade ofta samlas i en övre sal i större hem för att träffas eller studera Skrifterna (se y.Chagigah 2.1). Hela stora rådet på över 70 personer samlades på olika tillfällen i övre salar (m.Shabbat 1.4, b.Shabbat 11a). För mer information, se Torah Club Volume 6: Chronicles of the Apostles till Parashat B’reisheet, D. Lancaster (First Fruits of Zion, 2011). 
Annonser
Standard

One thought on “Var föll Anden på pingstdagen?

  1. Pingback: Pingst och femtio | Eliyahu

Kommentarer inaktiverade.