Gästartikel

Paulus och Lagen (del 2)

Texten är hämtad från kapitel 6 i materialet ”Alefkursen” – en kurs om den kristna trons judiska rötter. Undervisningsmaterialet kan beställas här. Publicerat med tillstånd från Ariel Media. 

Paulus försvar

I de avslutande åtta kapitlen i Apostlagärningarna beskriver Lukas inte mindre än sju samtal och rättegångar där Paulus stod anklagad för att ha ”avfallit från Mose”. Varje gång hävdar han att det är en falsk anklagelse.

Inför församlingen i Jerusalem visade han i handling genom att betala kostnaden för fyra bröder i församlingen för att avsluta deras nasirat, att han själv höll fast vid Toran och levde efter den. (Apg. 21:24)

Inför de judar som sa att han predikade mot det judiska folket, mot Toran och mot Templet (Apg. 21:28), betonade Paulus att han fått en grundlig utbildning i Toran och att hans omvändelse var sanktionerad av en from och lagtrogen man som alla judar talade väl om. Han hävdade vidare att Herren gett honom kallelsen till hedningarna medan han bad i Templet, för att visa att han inte gjort uppror vare sig mot det judiska folket, mot Toran eller Templet. (Apg. 22:1–21)

Inför Stora Rådet bedyrade han att han hela sitt liv levt med ett fullkomligt rent samvete inför Gud, d.v.s. troget hållit alla Guds bud. Han hade inte avfallit från fädernas tro utan sa tvärtom: ”Jag är en farisé”. Detta var många år efter hans omvändelse. Fariséerna i Stora Rådet tvivlade inte på hans påstående utan tog hans parti. (Apg. 23:1–9)

Inför Felix anklagades han för att ha vanhelgat Templet (Apg. 24:6). Paulus förklarade att det var en falsk anklagelse och att han inte gjort någonting mot Templet. Han försäkrade än en gång att han trodde ”på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna”. Tvärt emot att ha vanhelgat Templet hade han kommit till Jerusalem för att frambära offer i Templet efter att ha renat sig på föreskrivet sätt enligt Toran (Apg. 24:10–21).

Inför Festus anklagades Paulus återigen för samma saker (Apg. 25:7). Paulus försvar var väldigt kort: ”Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag förbrutit mig.” (Apg. 25:8)

Inför Agrippa bedyrade Paulus att han levt som farisé, enligt den strängaste riktningen inom judendomen och att hans undervisning stämde helt med Toran: jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske.” (Apg. 26:22)

Inför de judiska ledarna i Rom förklarade Paulus slutligen att han inte bara var oskyldig när det gällde Toran, han hade inte heller gjort eller sagt någonting mot fädernas traditioner, d.v.s. den muntliga Toran: ”Bröder, trots att jag inte har gjort något som kunde skada vårt folk eller våra seder från fäderna, blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad åt romarna.” (Apg. 28:17)

Vi bör utgå från att Paulus inte är en hycklare och lita på hans egna upprepade försäkringar om att han inte avfallit från Mose, utan livet ut höll fast vid Toran och levde efter den. Om Paulus hade avfallit från Mose Lag, eller predikat att Lagen inte längre gäller, vore han en falsk profet enligt det Gud själv har sagt:

“Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ’Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem’, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. HERREN, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till. Men den profeten eller den som har drömsyner skall dödas. Ty han predikade avfall från HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som HERREN, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall skaffa bort det onda hos dig.” (5 Mos. 13:1–5)

Inom den teologiska forskningen finns det idag en speciell avdelning som går under begreppet ”Den nya synen på Paulus”, där teologer börjat omvärdera den traditionella uppfattningen, speciellt från Reformationen, att Paulus avskaffade Lagen och ställde nåden emot Lagen.

När det gäller de svårförståeliga avsnitten i Paulus brev angående Toran, behöver man utgå från följande fakta för att kunna förstå vad Paulus menar:

Paulus var en lärd man som skrev en del som är svårt att förstå, speciellt när det gäller Toran, och som lätt missuppfattas. (2 Pet. 3:15–17 och Apg. 21:21)

Att Paulus undervisar mot Toran dementeras klart och tydligt i Apostlagärningarna som ett falskt rykte (Apg. 21:21,24).

Paulus förblev en farisé som själv höll fast vid Toran och levde enligt den (Apg. 21:24). Han kan inte tala emot sitt eget vittnesbörd, även om det kan se så ut vid första anblicken.

Paulus har ingen auktoritet att upphäva någonting som tidigare skrivits i Guds ord. Om han undervisade mot det som står i Toran vore han enligt Guds ord en falsk profet som måste förkastas. (5 Mos. 13:1–5, Apg. 17:11, Joh. 10:34)

Det som Paulus skriver måste alltid tolkas utifrån sammanhanget. När det gäller Toran handlar det oftast om det som beskrivs i Apostlagärningarna 15:1: ”Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose.” Det är oftast detta som Paulus bemöter när han talar om Toran.

Skrift måste förklara Skrift. För att kunna förstå vad Paulus menar när han skriver om Toran är det nödvändigt att utgå från ovanstående bibliska fakta när man läser hans brev.

Två äktenskap: Romarbrevet 7

Vi ska börja med att titta på ett av de vanliga avsnitten där det ser ut som om Paulus avskaffat Toran: Romarbrevet 7:1–6. Det står i vers 6: ”Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna.” (Rom. 7:6) Med punkterna ovan i minnet är det alltså omöjligt att Paulus menar att han tidigare var bunden vid Toran men nu behövde han inte längre lyda Guds bud.

Paulus hade fått sin utbildning i Toran av Gamaliel, den mest lärde rabbinen i Israel på den tiden. Han var van vid rabbinernas mycket invecklade teologiska resonemang och liknelser. Det var om detta som Petrus skrev: “Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått … I dessa brev finns en del som är svårt att förstå.”

Låt oss först titta på sammanhanget för att försöka bena ut Paulus resonemang. De sista verserna i kapitel 6 lyder: ”Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Messias Jeshua, vår Herre.” (Rom. 6:22–23) Och så fortsätter han: ”Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever?” (Rom. 7:1)

Paulus jämför vårt förhållande till synden vid ett äktenskap, som vi befriats från genom att vi dött med Messias. Synden råder inte längre över oss och vi är nu omgifta med en ny man: den uppståndne Messias.

”Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru. Så har också ni, mina bröder, genom Messias kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.” (Rom. 7:2–6)

Den gifta kvinnan som Paulus talar om handlar om en människa som inte är född på nytt. Den man hon är gift med, och därmed slav under, är synden. Den lag som råder över henne är Guds dom i Toran över synden. Paulus kallar denna lag för ”syndens och dödens lag” i Romarbrevet 8:2.

Den omgifta kvinnan handlar om en människa som blivit född på nytt. Hennes onda natur, synden, har dött med Messias. Hon har nu gift om sig med honom som uppstod från de döda, för att genom honom bära frukt åt Gud, eftersom hon är fri från giftermålet med den syndiga naturen. Hennes ”första man” har dött.

”Ty så länge vi behärskades av vår onda natur [var gifta med den syndiga naturen], var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen [från Torans dom över synden], eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna [äktenskapet med synden]. Så står vi i Andens nya tjänst [genom Messias uppståndelsekraft] och inte i bokstavens gamla tjänst [vår egen förmåga].” (Rom. 7:5–6)

Paulus går vidare med att förklara att Toran är helig, rätt, god och andlig (v.12 och 14). Genom giftermålet med honom som uppstod från de döda kan vi behaga Gud, så att Torans rättfärdiga krav kan uppfyllas i oss när vi vandrar i Anden. (Rom. 8:4)

Till och med Petrus höll med om att den lärde Paulus kan vara svår att förstå och att okunniga människor lätt förvränger det han skrivit. Han använder i Romarbrevet 7 ett komplicerat resonemang som måste tolkas utifrån de fem förutsättningarna som nämnts ovan.

(Paulus och Lagen del 3 publiceras inom kort)

Annonser
Standard