Artikel, Parasha

Rituell renhet och orenhet (Tazria)

Vi på Eliyahu är glada över att få presentera ett utdrag ur Lars Enarsons kommentarer till veckans parasha. Parasha betyder ”avsnitt” och är Torahtexter (1-5 Mosebok) uppdelade i veckovisa portioner för läsning och studier under ett helt år. Vi kommer att publicera ett kort utdrag från Lars parashakommentar varje torsdag. Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren (vilket vi varmt rekommenderar!) /David 

Veckans Parasha: Tazria (Hon blir havande)

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 3 Mos 12:1–13:59

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

Messias i Toran

I och med Parashat Tazria börjar vi nu kommentera den andra hälften av Toran. Torans exakta mitt finns i Tredje Mosebok 10:16, som var en del av förra veckans textavsnitt. Den versen börjar: ”Mose frågade efter syndoffersbocken.” I hebreiskan står det mer exakt: ”Mose frågade noggrant efter syndoffersbocken.”

Dessa ord utgör en bra sammanfattning av hela Torans budskap. Syndoffersbocken handlar om Messias, precis som Filippus sa till Natanael: ”Den som Mose har skrivit om i Toran… honom har vi funnit, Jeshua, Josefs son, från Nasaret.” (Joh 1:44) Att studera Toran handlar, precis som Mose själv gjorde, om att fråga ”noggrant efter syndoffersbocken”, efter Messias. Han är ”Lammet som är slaktat från världens grundläggning.” (Upp 13:8) Jeshua är Torans budskap. ”Ty Messias är det mål som Toran pekar fram emot, till rättfärdighet för var och en som tror.” (Rom 10:4 Complete Jewish Bible)

Paulus skrev:

“Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Messias försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.” (2 Kor 3:12-16)

Det är inte enbart det judiska folket som har en andlig slöja för ögonen när de läser Toran. Även kristna har en andlig slöja för ögonen, annars skulle de ju vara mer ivriga att studera Toran och se Messias i den. Paulus skrev ”Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.” (2 Kor 3:16) Må vi alla omvända oss till Herren och när vi studerar Toran noggrant fråga efter Messias och det han gjort för oss! Den Helige Ande vill leda oss in i hela sanningen, så att vi ser Messias härlighet när vi läser Toran.

“Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:17-18)

Rituell renhet och orenhet

“HERREN talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, skall hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren.” (3 Mos 12:1-2)

De hebreiska orden för rituell renhet och orenhet är tahor och tame. Det är svårt att översätta dessa begrepp från Toran på ett korrekt sätt eftersom det, som vi redan påpekat i förra veckans kommentar, varken handlar om hygien eller om synd.

Tahor betyder ”hel, intakt; tillgång till Gud och gemenskap med honom via Tempelgudstjänsten”. Tame betyder ”bräcklig, fragmenterad, förvirrad; avgränsad från tillgång till Gud via Tempelgudstjänsten”.

Tahor och tame är kopplat till det fysiska Tabernaklet och Templet. Därför är rituell eller levitisk renhet respektive orenhet mer belysande begrepp. Eftersom det inte finns något Tempel idag, är de flesta av lagarna om renhet och orenhet inte tillämpbara i vår tid. Lägg dock märke till att när det gäller ren och oren mat, så handlar det även om helighet. Dessa bud avslutas med orden: ”Ty jag är HERREN, som har fört er upp ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Så skall ni nu vara heliga, ty jag är helig.” (3 Mos 11:45) Buden om ren och oren mat är inte beroende av om det finns något Tempel eller ej.

Vi poängterade i kommentaren över Parashat Shmeni att rituell orenhet antingen direkt eller indirekt oftast har med död att göra. Döden är ett resultat av synden som det står i Rom 5:12: ”Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.”

Gud är liv och döden kan inte existera i hans närhet. För att kunna umgås med Gud på ett fysiskt plan, vilket Tabernaklet och Templet handlar om, får det därför inte finnas något som är besmittat av död i detta sammanhang. Eftersom döden kom in genom synden finns det en direkt koppling mellan tame, orenhet, och syndafallet. Mänskligheten och hela skapelsen är mer eller mindre tame, besmittad av död och måste därför gå igenom en reningsprocess för att kunna komma inför Gud.

Man kan säga att synden förde med sig död, vilket fört med sig rituell orenhet. Skapade Gud från början vissa djur till att vara orena? Förmodligen inte, eftersom Gud såg att allt det han skapat var gott. Men efter syndafallet talar Toran redan i samband med syndafloden om rena och orena djur, eftersom synden och döden kommit in i världen. ”Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona.” (1 Mos 7:2)

I den messianska tidsåldern kommer hela skapelsen att genomgå en upprättelse och det kommer inte längre att finnas några rovdjur. ”Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans, och en liten pojke skall valla dem. Kor och björnar skall gå och beta, deras ungar skall ligga tillsammans, och lejon skall äta halm som oxar.” (Jes 11:6-7)

Efter det att Aron och hans söner hade renats och invigts till Gud under sju dagar kunde de gå in i Tabernaklet och göra tjänst. Det står i Heb 9:13-14: “Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Messias blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Messias har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.”

Torans reningsceremonier renar till “yttre renhet”. Hebreerbrevet skiljer mellan den jordiska och den himmelska gudstjänsten. Det står två verser tidigare i vers 11: ”Men nu har Messias kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen.” Tempelgudstjänsten, som är en avbild av den himmelska gudstjänsten, tillhör den nuvarande skapelsen.

Det är viktigt att påpeka att den jordiska och den himmelska tempelgudstjänsten inte står i motsats till varandra, vilket är en vanlig kristen missuppfattning. Många kristna tror att offrandet av djur efter Messias död och uppståndelse, innebär att man ”trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent.” (Heb 10:29) Men alla apostlarna respekterade ordningen i Tempelgudstjänsten så länge den bestod, även efter Jeshuas död och uppståndelse. De ändrade aldrig på någonting av det som föreskrivits i Toran om de reningsceremonier som hör till tempelgudstjänsten.

Jeshua sa till de spetälske som han renade: “Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem.” (Mark 1:44, jfr Matt 8:4, Luk 5:14; 17:14) Paulus renade sig i Templet efter det att han fullbordat sitt nasirat: ”Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till känna, när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bäras fram för var och en av dem.” (Apg 21:26)

Apostlagärningarna gör det helt klart att den första församlingen deltog troget i gudstjänsterna i Templet, vilket krävde att de underordnade sig de reningsföreskrifter som hör till. Paulus talade positivt om tempelgudstjänsten när han skrev om sina landsmän: “De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.” (Rom 9:4)

Idag kan vi njuta i vår ande av gemenskap med Gud i den himmelska gudstjänsten inför Guds tron, vilket är en enorm välsignelse. Men samtidigt längtar vi efter den fysiska uppståndelsen av våra kroppar och skapelsens fysiska upprättelse som Paulus beskriver i Rom 8:22-23: ”Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.”

Under tusenårsriket då Messias sitter på Davids tron i Jerusalem, kommer Guds härlighet åter att manifesteras på ett fysiskt sätt. Då kommer också Templet att återupprättas igen i Jerusalem, vilket vi ser i de avslutande nio kapitlen i Hesekiel. Dessa kapitel handlar alla om det tredje Templet som kommer att finnas under tusenårsriket.

I evigheten däremot, återupprättas allt igen tillbaka till tillståndet i Edens lustgård då det inte fanns någon död över huvud taget och människan hade obegränsad gemenskap med Gud. ”Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden all makt. … Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla” (1 Kor 15:25-26,28)

Lars Enarson

Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren.

Annonser
Standard