Artikel, Parasha

Ki Tavo (När du kommer in)

Förstlingsfrukten

”När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som HERREN, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. Och du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: ’Jag kungör i dag för HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat våra fäder att ge oss.’ Prästen skall då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför HERRENS, din Guds, altare. ” (5 Mos 26:1-4)

Parashta Ki Tavo börjar med att undervisa om förstlingsfrukten, på hebreiska bikkurim. Förstlingsfrukt är ett tema som förekommer rikligt genom hela Skriften, speciellt i de Apostoliska Skrifterna. Det är därför viktigt att studera grunden till detta begrepp utifrån Toran. Messias kallas för förstlingen eller förstlingsfrukten i 1 Korintierbrevet 15:20 och 24. Ordet ”begynnelsen”, vilket i hebreiskan är samma ord som även används om förstlingsfrukten, är en av titlarna på Messias och det är det första ordet i hela Bibeln! Ordet förekommer även i Bibelns sista kapitel: ”Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.” (Upp 22:13)

Det står inte specificerat i Toran hur stor förstlingsfruktsgåvan ska vara. Rabbinerna har sagt att den bör utgöra ungefär 2% av hela skörden. 1/40-del om man är generös och 1/60-del om man är snål. 1/50-del, dvs 2% är alltså normalt. Detta givande faller alltså utanför tiondet och ges utav den första avkastningen.

Rabbinerna hävdar också att det handlar enbart om förstlingen på de växter som är specifika för Israels land, dvs vete, korn, vinträd, fikonträd, granatträd, olivträd och dadelpalmer. Det står skrivet: ”Ty HERREN, din Gud, för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung [dadlar].” (5 Mos 8:7-8) När en ägare t ex fick syn på ett moget fikon så knöt han ett band runt den kvisten och förklarade: ”Detta är bikkurim, förstlingsfrukt.”

Förstlingsfrukten fördes till Templet under stor högtidsglädje under perioden mellan Pingst och Lövhyddohögtiden, ja faktiskt ända fram till Hannuka. En oxe, prydd med en krans och en krona av silver, drog vanligtvis en vagn full med förstlingsfrukter gemensamma för folket i en by genom stad efter stad på väg till Jerusalem, ackompanjerad av flöjter och andra instrument, med sång och dans. Paulus skrev:Gud älskar en glad givare.” (2 Kor 9:7) Förstlingsfrukten var en glädjefylld lovprisning att Gud hållit sitt löfte att föra folket in i det land han utlovat till fäderna.

I samband med frambärandet av förstlingsfrukten skulle följande bekännelse göras:

”Inför HERRENS, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: ’Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, HERRE, har gett mig.’ Och du skall sätta ner korgen inför HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din Guds, ansikte. Över allt det goda som HERREN, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.” (v. 5-11)

En del av orden i denna ritual ingår i påskfirandets Haggada. ”Min fader var en kringvandrande aramé” (v. 5) syftar på Jakob som bodde hos Laban i tjugo år. Den mest kände judiska bibelkommentatorn Rashi, översätter detta på följande sätt: ”En aramé försökte förgöra min förfader, som drog ner till Egypten och bodde där som främling.” Araméen handlar då om Laban som var ännu värre än farao. Farao ville enbart döda alla gossebarnen, medan Laban försökte döda hela Jakobs familj. Laban ses därför profetiskt som en förebild på Hitler och Förintelsen, i samband med återvändandet tillbaka till Israel i vår tid. Rashi visste emellertid ingenting om detta, eftersom han levde nära tusen år innan denna händelse. Laban betyder ”vit” på hebreiska. Hitler framförde teorin om den vita ariska rasens överlägsenhet.

Frambärandet av förstlingsfrukten är en bekännelse inför Guds ansikte att skörden helt och hållet är ett resultat av Guds godhet och trofasthet framför allt för att han fört sitt folk in i det utlovade Landet. Allt kommer från honom. ”HERREN hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. Och HERREN förde oss ut ur Egypten… Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land… Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, HERRE, har gett mig.” (v. 7-10)

På Apostlarnas tid var det förbjudet att äta föda från vilken man inte gett förstlingsfrukt och tionde. Förstlingsfrukten var helig och fick endast ätas i Jerusalem eller också skulle den förstöras. Somliga bibelutläggare menar att detta var orsaken till att lärjungarna samlade upp korgar med mat efter bespisningsundret. Det handlade ju bildligt om en ny skörd och man var då tvungen att ge ett förstlingsoffer från den. Idag, då det inte finns något Tempel, förstörs förstlingsfrukten bland de ortodoxa farmarna i Israel.

Paulus hänvisar till förstlingsfruktens helighet i Toran, när han skriver: ”Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda? Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga.” (Rom 11:15-16) Om förstlingsfrukten i Israel är helig är hela Israel heligt. Fäderna, Abraham, Isak och Jakob var heliga. Det är denna princip om förstlingsfrukten som får Paulus att säga: ”Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?” (Rom 11:15)

Messias är förstlingen av de avsomnade. “Men nu har Messias uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Messias alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Messias som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.” (1 Kor 15:20-23) Messias uppståndelse som förstlingen garanterar också vår uppståndelse som tillhör honom.

Paulus talar också om förstlingsfrukten av de troende. ”Hälsa min älskade broder Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt åt Messias.” (Rom 16:5) “Jag ber er, bröder: Ni känner Stefanas familj och vet att de är Akajas förstlingsfrukt och att de har ställt sig själva till de heligas tjänst.” (1 Kor 16:15)

Det är signifikativt att det var på Shavuot, Pingsthögtiden, då man började bära fram förstlingsfrukten inför HERREN, som evangeliet började förkunnas i Jerusalem och 3 000 kom till tro.

När det gäller insamlingen till de heliga i Jerusalem så skriver Paulus att den bör ske den första dagen i veckan. ”När det gäller insamlingen till de heliga, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst.” (1 Kor 16:1-2) Anledningen till detta är att det första ska ges till HERREN så att resten av inkomsten blir helig. Observera att detta har ingenting att göra med söndagsfirande. Var och en skulle hemma hos sig lägga undan en gåva vid veckans början, inte vid någon samling. Detta skulle sedan samlas in vid Paulus ankomst. På Sabbaten hanterar man inte pengar.

Varje förstfödd tillhör HERREN på ett speciellt sätt vilket det hänvisas till i Lukas 2:22-24.

“När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det var befallt i Herrens Tora: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren. De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.”

Detta helgande av alla förstfödda gäller alla folk i alla tider. Det står i 4 Mosebok 18:15-16:

“Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till HERREN skall tillhöra dig [Aron]. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa… När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera.”

Idag sker detta bland det judiska folket vid en speciell ceremoni 30 dagar efter pojkens födsel, då föräldrarna ger en gåva på fem siklar silver (117 g) till någon av prästsläkt (Cohen) och man anordnar en fest. Ibland ges gåvan tillbaka igen till föräldrarna eller till fattiga. Om någon inte blivit friköpt på detta sätt som barn är han tvungen att göra det själv när han nått mogen ålder.

Förstlingsfruktens gåva är i första hand till för att erkänna inför Gud med tacksamhet och glädje att allt i livet kommer från honom. Ordet bikkurim är i hebreiskan besläktat med ordet ”test”. Att ge det första till Gud är en test på vår kärlek och uppskattning av honom som är källan och ursprunget till allt.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 5 Mos 26:1–29:9

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Annonser
Standard