Artikel, Parasha

Vajigash (Han närmade sig)

Josef ger sig till känna

”Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. Han började gråta så högt att egyptierna hörde det. Faraos husfolk hörde det också.” (1 Mos 45:1-2)

Vilket ögonblick det ska bli när Jeshua från Nasaret i den yttersta tiden uppenbarar sig i Jerusalem för sina egna bröder som Messias ben Josef. Tårarna kommer att flöda från båda håll.

“Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. På den dagen skall sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadadrimmon i Megiddopasset. Landet skall sörja, var släkt för sig: Davids hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Natans hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Levi hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Simeis släkt för sig och deras kvinnor för sig, alla övriga släkter var för sig och deras kvinnor för sig.” (Sak 12:10-14)

Jeshua har gråtit över sitt folk i snart två tusen år. Han har längtat efter dem precis som Josef gjorde. Det står också om Josef att han ropade:

”Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla dem som stod omkring honom. Han ropade: ‘Gå ut härifrån alla!’” (1 Mos 45:1) Paulus skriver om Messias ankomst tillbaka till Jerusalem: ”Ty när en befallning ljuder [ett rop], en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen.” (1 Tess 4:16)

“Och Josef sade till sina bröder: ‘Jag är Josef. Lever far än?’” (v. 3) Josefs första fråga handlade om hans far. Trots Josefs upphöjelse och framgång i Egypten hade han inte glömt Jakob. Han hade hela tiden längtat efter honom. På samma sätt hör Jeshua hemma bland Abrahams, Isaks och Jakobs avkomlingar, trots att de förkastat honom, medan däremot hedningarna kommit till tro på honom och upphöjt honom till världshistoriens störste religionsledare. Vi kommer att se längre fram att Jakob största bekymmer var att han ville veta om Josef hade assimilerats i Egypten, eller om han fortfarande kom ihåg ”fadershuset”.

”Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom. Då sade Josef till dem: ‘Kom hit till mig.’ När de kom fram sade han: ‘Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten.’” (v. 3-4)

Bröderna kunde inte fatta att den egyptiske härskaren ”Safenat-Panéa” som stod framför dem, var deras egen bror Josef. De stod helt förstummade. Josef bad dem komma närmare honom. ”När de kom fram sade han: ‘Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten.’” Varför bad Josef att de skulle komma fram till honom? Enligt Rashi visade han för sina bröder att han var omskuren. Han visade dem förbundstecknet på sin kropp för att de skulle förstå att han var deras bror.

Dessutom sa Josef att de hade sålt honom som slav till Egypten. Ingen annan än bröderna och Josef kände ju till detta.

Längre ner står det i vers 12: ”Ni ser ju med egna ögon, också min bror Benjamin ser det med egna ögon, att det är jag som med egen mun talar till er.” Uttrycket ”med egen mun”, betyder att de inte bara kunde se med sina egna ögon att han var omskuren. De kunde också höra att han talade till dem på sitt eget modersmål hebreiska utan hjälp av tolk. Jeshua kommer att visa sig som jude när han kommer tillbaka. Han hör hemma bland sitt folk.

Josef skyndade sig att förekomma dem med att förklara att de inte skulle förebrå sig själva för vad de gjort mot honom. När de nu väl omvänt sig från sin själviskhet och avundsjuka, var detta att de sålt honom inte längre något problem. Tvärtom ingick detta i Guds plan för att rädda dem! På samma sätt har Messias död på korset lett till liv för hela mänskligheten inklusive för sina egna bröder.

“Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er. I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda. Men Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning. Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud.” (v. 5-8)

Både vers 5 och vers 8 inleds i hebreiskan med samma uttryck. Det står: ”Och nu…” Det visar att Josef ville betona: ”Nu är det en ny tid. Lägg det gamla bakom! Glöm det som varit!” Och nu, var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. …Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning. Och nu, det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud.” Detta ögonblick av försoning kommer att inleda världshistoriens största händelse då hela världen kommer att födas på nytt. ”Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?” (Rom 11:15) “Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron…” (Matt 19:28, 1917 års övers.)

“Sedan föll han sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals. Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.” (v. 14-15) Det är viktigt att kunna gråta. Det är helande med tårar. Gud har skapat oss med förmåga att kunna gråta. Det visar att vårt hjärta inte är hårt.

Profettexten som läses i alla synagogor i samband med Parashat Vajigash är Hesekiel 37:15-28, som handlar om Juda och Efraims förenande till ett i HERRENS hand.

“HERRENS ord kom till mig. Han sade: ‘Du människobarn, tag en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand. När dina landsmän då säger till dig: Förklara för oss vad du menar med detta, då skall du svara dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand. …Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde.’” (Hes 37:15-19,24)

Som vi tidigare nämnt, är Efraim en förebild på alla lärjungar till Messias ben Josef, Jeshua från Nasaret, bland hedningarna. Även om det finns en bokstavlig uppfyllelse av denna profetia, där de tio ”förlorade stammarna” återförenas med Juda, så handlar Hesekiels profetia också om att Gud kommer att förena jude och hedning till ett genom Messias.

Guds frälsningsplan för världen går genom de två spår som utgörs av Josef och Juda. Josef och Efraim representerar Messias och hans lärjungar i den yttersta tiden och Juda representerar Guds fysiska egendomsfolk som har förbunden och löftena. När Efraim och Juda förenas till ett, blir det en dubbel ström av liv. Josefs förenande med sina bröder i Egypten är därför också en profetia om detta livsförvandlande enande av hela Israel.

“Och han gav var och en av dem en högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver och fem högtidsdräkter. Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan. Sedan lät han sina bröder resa och de gav sig i väg. Och han sade till dem: ”Gräla inte på vägen hem!’” (v. 22-24)

När Benjamin blev ertappad med Josefs silverbägare rev alla bröderna sönder sina kläder. Nu fick de nya högtidskläder av Josef. Ett nytt liv hade börjat för dem. Benjamin fick trehundra siklar silver och fem högtidsdräkter. Det var inom Benjamins stam som Templet, med altaret som bringade försoning (silvret), senare skulle komma att stå och där fem av högtiderna skulle firas inför HERRENS ansikte: Påsken med Det osyrade brödets högtid och Förstlingskärvens högtid, Veckohögtiden och Lövhyddohögtiden. (5 Mos 16:16)

Det sista Josef sa till bröderna var att inte gräla med varandra på vägen tillbaka. Han ville inte att de skulle bråka med varandra om vem som var mest skyldig. Alla var ju ändå förlåtna. Försoningen mellan Juda och Messias kommer också att leda till en inbördes försoning mellan allt Guds folk.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 1 Mos 44:18–47:27

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Annonser
Standard