Artikel, Parasha

Vajechi (Han levde)

Jakob dör och begravs

“Sedan befallde han dem och sade: ’Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, i grottan på den åker som köptes av hetiterna.’ När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.” (v. 29-33)

Efter de profetiska välsignelserna över sönernas framtid, om hur Gud skulle använda dem på olika sätt, hade Jakob fullbordat sitt lopp. Hans sista befallning var att de skulle begrava honom bland hans fäder i Hebron. Därefter gav han upp andan och samlades till sitt folk. Han väntar fortfarande tillsammans med dem på uppståndelsens dag. ”Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.” (Heb 11:39-40) “Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.” (Matt 8:11)

“Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, det markstycke som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.” (1 Mos 50:12-13)

Vi har så kommit till slutet av Första Moseboken. Den slutar visserligen i Egypten, men med ett hoppingivande budskap om uppståndelse och framtida frälsning. ”Och Josef sade till sina bröder: ‘Jag dör, men Gud skall se till er och föra er upp från det här landet till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.’ Och Josef tog ed av Israels söner och sade: ‘När Gud ser till er, för då mina ben härifrån.’” (v. 24-25) Josef ville att hans ben skulle föras till Löfteslandet. Att begrava benen är en handling som uttrycker tron på kroppens uppståndelse vid Messias ankomst. Att efter döden kremera eller bränna kroppen till aska är en hednisk sed.

Vårt framtidshopp är knutet till kroppens uppståndelse. Paulus skrev utförligt om detta till korintierna.

“Om det nu predikas att Messias har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Messias uppstått. Men om Messias inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Messias, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Messias uppstått. Men om Messias inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Messias gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Messias, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Messias uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Messias alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Messias som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.” (1 Kor 15:12-23)

Traditionell evangelisk förkunnelse har placerat så stor betoning på att komma till himlen när vi dör att hoppet om kroppens uppståndelse vid Messias ankomst har hamnat i skymundan för de flesta kristna. Charles Spurgeon, som kallats för ”Predikanternas furste”, menade att även om alla kristna tror på läran om uppståndelsen så är det väldigt få som lever i det hoppet. Så var det inte för apostlarna. Denna sanning hör till de första grunderna i tron på Messias. (Heb 6:1-2)

När man avslutat genomläsningen av en av Torans fem böcker finns det en urgammal sed bland det judiska folket att utbrista: ”Chazak, chazak, venitchazek!” Det betyder på svenska: ”Var stark, var stark, ja låt oss bli styrkta!” Detta bygger på Guds tre befallningar till Josua att vara stark och hålla fast vid Mose Tora:

Var stark och frimodig, ty du skall som arv åt detta folk fördela landet som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går.” (Jos 1:6-9)

Låt oss vara starka och frimodiga att hålla fast vid HERRENS undervisning!

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 1 Mos 47:28–50:26

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Annonser
Standard