Parasha

Jitro (Jetro)

Israel möter Gud på Sinai berg

“Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” (2 Mos 3:12)

Det var på Sinai berg som Mose fick ett möte med Gud i den brinnande busken och kallades att föra Israels barn ut ur Egypten. Gud sa till honom: ”Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” Det var därför som Mose sa till farao: “Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” (2 Mos 5:1)

I Parashat Jitro kommer vi att få bevittna bekräftelsen av kallelsen som Mose fick. Israels möte med Gud på Sinai berg och mottagandet av Toran utgör själva kronan på frälsningsverket ut ur Egypten. Mose hade utfört stora under inför Farao, men det var händelserna vid Sinai berg som bekräftade Mose tjänst och det var där som förbundet ingicks mellan Gud och Israel.

Från kapitel 19 i Andra Moseboken kommer Israels barn att befinna sig vid Sinai berg under de kommande 59 kapitlen i Toran, fram till kapitel 10 i Fjärde Moseboken.[i]

Tidsmässigt handlar detta om en period på mindre än ett år, från första dagen i tredje månaden efter uttåget ur Egypten (se 2 Mos 19:1), fram till tjugonde dagen i andra månaden året därpå (se 4 Mos 10:11). Det är händelserna under denna tidsperiod på mindre än ett år, samt Mose repetition av dem för den nya generationen i Femte Moseboken, som utgör huvudinnehållet i Toran.

På Sinai berg tog Israels barn emot Toran från himmelen och hela nationen ingick ett förbund med Gud. Detta förbund liknas vid ett äktenskap. Det är en trolovningsceremoni mellan Israel och Gud själv som äger rum på Sinai berg där Mose är officiant mellan de två parterna och tjänar som ”brudgummens vän”. Det är ett otroligt stort och heligt ögonblick. Inget annat folk har fått vara med om detta. Paulus skrev om Israel:

”Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och Toran, tempelgudstjänsten och löftena.” (Rom 9:3-4)

Rabbinerna ser Psalm 82 som en beskrivning av Israels barn vid Sinai berg. Även om sammanhanget utgör en tragisk tillrättavisning av Israel, så framgår det också hur heligt Gud ser på det som hände. Psalmen börjar: ”En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom.” (Ps 82:1) Israel beskrivs som en församling av gudar. Längre fram står det i vers 6 och 7: “Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner. Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.”

Jeshua citerar som vi vet Psalm 82 i en het konversation med de judiska ledarna i Jerusalem. ”Jeshua svarade dem: ‘Står det inte skrivet i er Tora: Jag har sagt att ni är gudar? Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet – hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son.” (Joh 10:34-36) Vi ser här att Jeshua bekräftar den rabbinska traditionen att Psalm 82 handlar om Israel vid Sinai berg, när han säger: ”Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar…” Det var en helig folkförsamling av ”den Högstes söner” som stod vid foten av Sinai berg, tog emot Guds ord från himmelen och ingick förbund med den Evige!

För många kristna låter det som en motsägelse att mottagandet av Toran skulle utgöra kronan på frälsningsverket från Egypten. Vi har vant oss med modersmjölken att se ”Lagen” som en motsats till frälsningen. För alltför många är Lagen, en symbol på något negativt som Jesus kom för att befria oss ifrån. Vi behöver förnya vårt tänkande på denna punkt.

Precis som frälsningen ut ur slaveriet i Egypten genom lammets blod så tydligt åskådliggör vår frälsning genom Messias utgjutna blod på Golgata, så utgör givandet av Toran på Sinai berg en förebild på Andens utgjutande över lärjungarna på Pingstdagen i Jerusalem. Lika lite som det finns en motsättning mellan vår frälsning och förlossningen ut ur Egypten, finns det inte någon motsättning mellan mottagandet av den Helige Ande och mottagandet av Toran. De två passar ihop som hand i handske. Den Helige Ande och Toran är inga motsatser. Må Gud hjälpa oss att öppna våra sinnen för detta! Må Han sända en djup omvändelse bland kristna från allt förakt och avståndstagande för Toran, Guds heliga undervisning som kom direkt från himmelen till ett helt folk!

[i] Egentligen verkar Israel ha kommit till Horeb och Guds berg redan i 2 Mos 17:6. Se också kap 18:5. Toran berättar inte alltid saker i rätt tidsordning.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 18:1–20:26

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

 

Annonser
Standard