Artikel, Parasha

Va’era (Jag uppenbarade mig)

Gud uppenbarar Sitt Namn

”Och Gud sade till Mose: ’Jag är HERREN. För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn HERREN gjorde jag mig inte känd för dem. Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar. Också jag har hört Israels barns bittra klagan över att egyptierna håller dem i slaveri, och jag har kommit ihåg mitt förbund. Säg därför till Israels barn: Jag är HERREN. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är HERREN, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är HERREN.’” (2 Mos 6:2-8)

Vi är nu mitt inne i berättelsen om den stora förlossningen ut ur Egypten. Det är genom detta stora frälsningsunder som Gud uppenbarar sitt heliga Namn HERREN. Han förklarade för Mose: Jag är HERREN”. (v. 2) ”Säg därför till Israels barn: Jag är HERREN. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna … Ni skall få erfara att jag är HERRENJag är HERREN.” (v. 6, 7 och 8) ”Och HERREN talade till Mose i Egyptens land. Han sade till honom: ‘Jag är HERREN.’” (v. 28-29)

Som vi nämnt tidigare, är HERREN en omskrivning av Guds egennamn ”Jag är den Jag är” eller ”Jag kommer att vara den Jag kommer att vara”, vilket förkortas med bokstäverna JHVH.

Alltsedan fångenskapen i Babylon och det första Templets förstörelse, har det judiska folket slutat att uttala Guds egennamn för att inte riskera att bryta mot det fjärde budordet: ”Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.” (2 Mos 20:7) Det judiska folket använder i stället olika omskrivningar av Guds personliga Namn, av vilka, Adonaj, som betyder HERREN och skrivs med stora bokstäver i våra Biblar, är den vanligaste. På det andra Templets tid, dvs på Jeshuas och apostlarnas tid, var det förbjudet att uttala gudsnamnet JHVH utanför Tempelområdet.

När judar inte ber, används vanligtvis i stället uttrycket HaShem, som betyder Namnet. Detta användes också av apostlarna. Lukas skriver: ”Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull.” (Apg 5:41) Och Johannes skriver:

“Älskade broder, du visar dig trofast i allt vad du gör för bröderna, också för dem som är främlingar. Inför församlingen har de vittnat om din kärlek. Och du gör väl när du på ett sätt som är Gud värdigt utrustar dem för deras fortsatta färd. Det är ju för Namnets skull de har gått ut, och de har inte tagit emot något av hedningarna. Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.” (3 Joh v. 5-8)

Det finns ibland en överlägsen attityd gentemot det judiska folket bland kristna som börjat upptäcka de judiska rötterna där man resonerar: ”Vad löjligt att de inte fortsatte att uttala det riktiga gudsnamnet av rädsla för att vanhelga det. Det är givet att vi som är frälsta inte behöver vara rädda för något sådant. Det är klart att vi ska uttala namnet och inte använda omsägningar.”

Det är emellertid helt uppenbart från de Apostoliska Skrifterna att både Jeshua och alla apostlarna höll sig väldigt strikt till den judiska traditionen att inte uttala gudsnamnet JHVH, en tradition som sedan fördes vidare av kyrkan. Inte någonstans i de Apostoliska Skrifterna finns det någonting som tyder på att Messias lärde sina lärjungar att vända sig mot den judiska traditionen att inte uttala Guds egennamn. Idag finns det som sagt förespråkare som menar att vi bör göra det. Det finns inte något bibliskt stöd för detta. Om Jeshua inte uttalade Namnet, bör vi följa Hans exempel och inte heller göra det.

När kungligheter tilltalas är det brukligt att inte använda deras personliga namn utan deras titel. Man säger inte ”Karl Gustav” utan ”Ers Majestät”. Vi bör visa minst lika stor respekt for Allsmäktig Gud.

När Gud sa till Mose att Han skulle uppenbara sitt Namn HERREN, JHVH, så handlade det inte om att förklara för farao hur Namnet ska uttalas. Att Gud nu skulle uppenbara sitt stora Namn JHVH, innebar att han skulle komma att visa kraften i sitt Namn genom att uppenbara vem han är i en demonstration av sin frälsande kraft.

”För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn HERREN gjorde jag mig inte känd för dem.” (v. 3) För patriarkerna uppenbarade sig Gud som El Shaddaj, Gud den Allsmäktige. Gud är inget namn utan en titel, precis som Messias inte är ett namn utan en titel. Som Shaddaj, den Allsmäktige, visade Gud fäderna att han hade makt att ta hand om dem, beskydda och bevara dem. Ordet El eller Elohim, som översätts med Gud, används i Skriften primärt om Gud i egenskap av alltings Skapare och den högste och suveräne Domaren. Titeln är i första hand förknippad med Guds rättvisa.

Namnet JHVH, HERREN, som egentligen bäst kan översättas till svenska med ”den Evige”, står i första hand för Guds barmhärtighet och frälsande kraft att hålla sitt förbund och infria sina löften. Patriarkerna vandrade i tro på Guds löften, men de fick aldrig se dem uppfyllda. Gud uppenbarade sig inte för dem som JHVH, HERREN, den som håller förbund och infriar löften, även om de kände till själva Namnet. Abraham åkallade ju t ex HERREN, JHVH, i Betel. ”Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.” (1 Mos 12:8)

Genom frälsningen och befrielsen från slaveriet i Egypten och hans trofasthet att infria löftet till fäderna, demonstrerade emellertid Gud sitt stora och härliga Namn: JHVH. Han är en barmhärtig och frälsande Gud som uppfyller sina löften! Ni skall få erfara att jag är HERREN, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är HERREN.” (v. 7-8)

Första Moseboken handlar om Gud som Allsmäktig Skapare. Andra Moseboken handlar om Guds barmhärtighet som Frälsare. Förlossningen ut ur Egypten uppenbarar hans stora och härliga Namn HERREN, den Gud som håller förbund och är mäktig att infria sina löften. Det var också så han uppenbarade sig genom Jeshua när han kom första gången och det är också så han kommer att uppenbara sig igen i den yttersta tiden vid sin återkomst. Vår Mästare lärde: ”Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.” (Matt 6:9) Förhärligandet av vår himmelske Faders Namn bör vara vårt främsta böneämne!

Det är också viktigt att se att Guds egennamn HERREN, ”Jag Är”, är förknippat med att han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

”Gud sade till Mose: ‘Jag är den Jag Är.’ Och han sade vidare: ’Så skall du säga till Israels barn: JAG ÄR har sänt mig till er.’ Och Gud sade ytterligare till Mose: ’Så skall du säga till Israels barn: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte.’” (2 Mos 3:14-15)

Guds handlande genom sitt folk Israel uppenbarar hans stora Namn och kommer framför allt att uppenbara Han stora och härliga Namn ”Jag är den jag ÄR” i den yttersta tiden! HERREN är den Evige, den oföränderlige, en trofast Gud som håller förbund. David bad till Gud:

“Därför är du stor, Herre HERRE, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron. Finns det ett enda folk på jorden likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk, som du har friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud. Så uppfyll nu, min HERRE och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. Då skall ditt namn vara stort till evig tid så att man skall säga: HERREN Sebaot är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön.” (2 Sam 7:22-26)

I förra veckans introduktion till Andra Moseboken, nämnde vi att Mose är den främste förebilden till Messias i Toran. Mose profeterade: “HERREN, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till.” (5 Mos 18:15) Petrus förklarade att detta löfte gäller Jeshua. (Apg 3:22-26) Han är Profeten som är lik Mose. Jeshua kom också för att uppenbara Faderns Namn, som det står: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra… Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig.” (Joh 17:4, 6)

Vi nämnde också förra veckan att innan Jeshua kom till Jerusalem för att ge sitt liv för oss, står det att han samtalade med Mose om ”hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem”. (Luk 9:31) I den grekiska texten används här exakt samma ord som används om uttåget ur Egypten. Det står att de samtalade om det uttåg (gr. exodus) som Jeshua skulle fullborda i Jerusalem. Samma grekiska ord används i Hebréerbrevet 11:22 om uttåget ur Egypten: ”I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg [gr. exodus] och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.”

Gud sände Mose för att leda Israels barns uttåg ur Egyptens slaveri under farao. På samma sätt kom Jeshua första gången för att uppenbara Faderns Namn och genom sin död och uppståndelse åstadkomma ett andligt uttåg ut ur syndens slaveri och satans makt. Profeternas ord skulle börja uppfyllas. Det var återigen en demonstration av det stora frälsarnamnet JHVH. Det var därför Han fick namnet Jeshua som betyder ”JHVH frälser”. Paulus skriver: ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.” (Kol 1:13-14)

Ännu återstår emellertid den största demonstrationen och förhärligandet av HERRENS Namn i samband med Messias återkomst. Precis som Gud gjorde i Egypten genom Mose och på Golgata när Jeshua kom första gången, kommer Han än en gång att gripa in i mänsklighetens historia med en demonstration av sin väldiga kraft, för att fullständigt befria hela världen från Satans makt och välde. ”HERREN skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HERREN är en och hans namn är ett.” (Sak 14:9)

Det står gång på gång hos profeterna angående det Gud kommer att göra: ”Och ni skall inse att jag är HERREN.” (Hes 36:11) Detta fick farao erfara i Egypten och det kommer till slut hela världen att få erfara i den sista tiden då Gud träder fram som Konung! ”Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: ‘Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.’” (Upp 11:15)

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 6:2–9:35

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

 

Annonser
Standard
Parasha

Shmot (Namnen)

Andra Moseboken

Jeshua sa: ”Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.” (Joh 5:46) Mose skrev om Messias. Hela Toran handlar om Honom. Det står om Jeshua hos Lukas:

“Men ängeln sade: ‘Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.’” (Luk 2:10-11)

Messias är Israels store Frälsare. Hans uppgift är att frälsa sitt folk. Jeshua betyder på hebreiska: ”HERREN frälser”. Därför sa ängeln till hans far: ”du skall ge honom namnet Jeshua, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” (Matt 1:21) Messias är först och främst en frälsare.

När vi studerade Första Moseboken såg vi att den tydligaste profetiska förebilden till Messias där är Josef eftersom han räddade sitt eget folk, ja även Egypten och hela världen, undan svältdöden genom att lagra säd för de sju onda åren. Josef var en frälsare och som sådan är han en förebild på Messias.

I Andra Moseboken, som vi nu ska börja studera, möter vi nästa stora förebild till Messias, nämligen Mose. Det var han som Gud sände för att frälsa Israel från slaveriet i Egypten. Han förklarade sedan för Israel: “HERREN, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till.” (5 Mos 18:15) Detta löfte handlar om Jeshua, precis som Petrus förklarade:

“Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar… För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar.” (Apg 3:22-26)

Messias är alltså, som vi ser här, en profet lik Mose. Många kristna har vant sig vid att se Jesus som en motsats till Mose. När vi nu börjar studera Andra Mosebok som introducerar Mose för oss, är det viktigt att förstå att Jeshua är en profet lik honom. Mose och Jeshua är inte motsatser. I Johannes 1:17 står det i den äldre svenska översättningen: ”ty genom Moses blev Toran given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jeshua Messias.” Det är vanligt att översättarna klämmer in ett ”men” i denna vers för att betona och framhäva en skillnad mellan Mose och Jeshua. Det finns inget sådant ”men” i grundtexten. Det är ett tillägg. Folkbibeln översätter därför korrekt: ”Ty Toran gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jeshua Messias.”

Mose och Jeshua är inga motsatser. De är lika varandra och deras budskap harmonierar med varandra och kompletterar varandra. Ordet ”Lag” på hebreiska är Tora, som betyder ”undervisning” eller ”instruktion”. För en bättre förståelse av texten skulle man lite fritt kunna översätta Johannes 1:17: ”ty genom Mose blev undervisningen given. Nåden och sanningen som förverkligar denna undervisning har kommit genom Jeshua Messias.” Jeshua vek inte av in på en ny väg. Han kom för att förverkliga det som redan sagts genom Mose och profeterna. Guds vägar är eviga. (Hab 3:6)

Precis som Gud hörde sitt folks rop på hjälp och enligt sitt löfte sände Mose för att rädda dem från att gå under i slaveriet i Egypten, så sände Gud Messias Jeshua för att frälsa oss ut ur syndens makt och träldom. Befrielsen ut ur Egypten genom Mose som beskrivs i Andra Mosebok, är den främsta förebilden i Skriften på vår frälsning genom Jeshua. Mose är därför den främsta förebilden i Toran på Messias.

Andra Moseboken börjar med slaveriet i Egypten. Den slutar sedan med att Guds härlighet kommer ner i Tabernaklet och att Gud bor ibland sitt folk. ”Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.” (2 Mos 40:34) Det är viktigt för oss att studera denna underbara och stora frälsning ut ur Egyptens slaveri, fram till gemenskap med Gud, för att vi ska förstå det som Gud har gjort för oss i Messias. Det är i Toran som vi har mönstret och ritningen till det som Gud fullbordar genom Jeshua. Det står i Hebréerbrevet: ”Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas.” (Heb 3:5)

Befrielsen ut ur Egypten är inte enbart en förebild på den frälsning som Gud gav oss när Jeshua kom första gången för att dö för våra synder, utan även på den slutfrälsning som kommer att äga rum vid hans återkomst. Petrus skrev om denna slutfrälsning: Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” (1 Pet 1:5) Likaså står det skrivet i Hebréerbrevet: “så blev Messias offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.” (Heb 9:28)

I Hesekiel beskrivs Jerusalem i grundtexten som jordens ”navel”. (Se Hes 38:12) Precis som en människa blir född på nytt genom att tro med sitt hjärta att Gud uppväckt Jeshua från de döda och med sin mun bekänna Honom vara Herre, så kommer hela världen att bli född på nytt när Jerusalem ser upp till Honom och välkomnar Honom som Herre och Messias. ”Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron…” (Matt 19:28) “Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron…” (1917 års övers.)

De flesta judar är idag okunniga om den frälsning som Jeshua utförde på Golgata när han kom första gången. Likadant är många kristna idag väldigt okunniga om den stora slutfrälsning som kommer att uppenbaras vid Messias återkomst till Jerusalem.

De judiska rabbinerna har ett talesätt om Messias, som lyder: ”Den sista förlossningen [genom Messias] kommer att bli som den första förlossningen [genom Mose].” Under studiet av frälsningen och förlossningen ut ur Egypten genom Mose kommer vi därför att lyfta fram de paralleller som finns både till det som Jeshua uppfyllde när han kom första gången och den slutfrälsning som kommer att äga rum i samband med hans återkomst.

Innan Jeshua kom till Jerusalem den sista gången för att lida och dö för oss står det: “Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.” (Luk 9:29-31)

Jeshua samtalade med Mose om det som han skulle fullborda i Jerusalem. Det fanns inga motsättningar mellan dem. Det grekiska ordet som är översatt med ”bortgång” är ordet exodus, vilket också är det grekiska ordet för Andra Moseboken och uttåget ur Egypten. Jeshua och Mose är fullständigt eniga med varandra, både om det som Jeshua skulle göra när han kom första gången och när han kommer tillbaka igen.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 1:1–6:1

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Standard
Betraktelse

Kjell Sjöberg: Vad kristna har att lära av Sionismen

”Under förskingringen hade de [det judiska folket] hela tiden två frestelser som kristna också har. Den ena var att skapa ghetton, där de levde isolerade som judar och upprätthöll sin judiska tro. Det andra var assimilering – att kompromissa bort sin tro och smälta in i hedningarnas levnadsmönster. Att ta efter seder och bruk från de kulturer inom vilka de bodde. Den tredje vägen var att bära drömmen om återupprättelsen inom sig. Hoppet hölls levande genom ’The Madmen of the Spirit,’ Andens vanvettingar, de sionistiska drömmarna, som vägrade att låsa in sig i ghettons eller att kompromissa bort visionen. De bar visionen om att judarna skulle återvända till sitt land.”

Jubelåret av Kjell Sjöberg (pdf 2016).

Intressanta paralleller som tål att tänkas på …


Bild: YouTube/CymbalTV

Standard