Artikel, Parasha

Va’era (Jag uppenbarade mig)

Gud uppenbarar Sitt Namn

”Och Gud sade till Mose: ’Jag är HERREN. För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn HERREN gjorde jag mig inte känd för dem. Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar. Också jag har hört Israels barns bittra klagan över att egyptierna håller dem i slaveri, och jag har kommit ihåg mitt förbund. Säg därför till Israels barn: Jag är HERREN. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är HERREN, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är HERREN.’” (2 Mos 6:2-8)

Vi är nu mitt inne i berättelsen om den stora förlossningen ut ur Egypten. Det är genom detta stora frälsningsunder som Gud uppenbarar sitt heliga Namn HERREN. Han förklarade för Mose: Jag är HERREN”. (v. 2) ”Säg därför till Israels barn: Jag är HERREN. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna … Ni skall få erfara att jag är HERRENJag är HERREN.” (v. 6, 7 och 8) ”Och HERREN talade till Mose i Egyptens land. Han sade till honom: ‘Jag är HERREN.’” (v. 28-29)

Som vi nämnt tidigare, är HERREN en omskrivning av Guds egennamn ”Jag är den Jag är” eller ”Jag kommer att vara den Jag kommer att vara”, vilket förkortas med bokstäverna JHVH.

Alltsedan fångenskapen i Babylon och det första Templets förstörelse, har det judiska folket slutat att uttala Guds egennamn för att inte riskera att bryta mot det fjärde budordet: ”Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.” (2 Mos 20:7) Det judiska folket använder i stället olika omskrivningar av Guds personliga Namn, av vilka, Adonaj, som betyder HERREN och skrivs med stora bokstäver i våra Biblar, är den vanligaste. På det andra Templets tid, dvs på Jeshuas och apostlarnas tid, var det förbjudet att uttala gudsnamnet JHVH utanför Tempelområdet.

När judar inte ber, används vanligtvis i stället uttrycket HaShem, som betyder Namnet. Detta användes också av apostlarna. Lukas skriver: ”Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull.” (Apg 5:41) Och Johannes skriver:

“Älskade broder, du visar dig trofast i allt vad du gör för bröderna, också för dem som är främlingar. Inför församlingen har de vittnat om din kärlek. Och du gör väl när du på ett sätt som är Gud värdigt utrustar dem för deras fortsatta färd. Det är ju för Namnets skull de har gått ut, och de har inte tagit emot något av hedningarna. Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.” (3 Joh v. 5-8)

Det finns ibland en överlägsen attityd gentemot det judiska folket bland kristna som börjat upptäcka de judiska rötterna där man resonerar: ”Vad löjligt att de inte fortsatte att uttala det riktiga gudsnamnet av rädsla för att vanhelga det. Det är givet att vi som är frälsta inte behöver vara rädda för något sådant. Det är klart att vi ska uttala namnet och inte använda omsägningar.”

Det är emellertid helt uppenbart från de Apostoliska Skrifterna att både Jeshua och alla apostlarna höll sig väldigt strikt till den judiska traditionen att inte uttala gudsnamnet JHVH, en tradition som sedan fördes vidare av kyrkan. Inte någonstans i de Apostoliska Skrifterna finns det någonting som tyder på att Messias lärde sina lärjungar att vända sig mot den judiska traditionen att inte uttala Guds egennamn. Idag finns det som sagt förespråkare som menar att vi bör göra det. Det finns inte något bibliskt stöd för detta. Om Jeshua inte uttalade Namnet, bör vi följa Hans exempel och inte heller göra det.

När kungligheter tilltalas är det brukligt att inte använda deras personliga namn utan deras titel. Man säger inte ”Karl Gustav” utan ”Ers Majestät”. Vi bör visa minst lika stor respekt for Allsmäktig Gud.

När Gud sa till Mose att Han skulle uppenbara sitt Namn HERREN, JHVH, så handlade det inte om att förklara för farao hur Namnet ska uttalas. Att Gud nu skulle uppenbara sitt stora Namn JHVH, innebar att han skulle komma att visa kraften i sitt Namn genom att uppenbara vem han är i en demonstration av sin frälsande kraft.

”För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn HERREN gjorde jag mig inte känd för dem.” (v. 3) För patriarkerna uppenbarade sig Gud som El Shaddaj, Gud den Allsmäktige. Gud är inget namn utan en titel, precis som Messias inte är ett namn utan en titel. Som Shaddaj, den Allsmäktige, visade Gud fäderna att han hade makt att ta hand om dem, beskydda och bevara dem. Ordet El eller Elohim, som översätts med Gud, används i Skriften primärt om Gud i egenskap av alltings Skapare och den högste och suveräne Domaren. Titeln är i första hand förknippad med Guds rättvisa.

Namnet JHVH, HERREN, som egentligen bäst kan översättas till svenska med ”den Evige”, står i första hand för Guds barmhärtighet och frälsande kraft att hålla sitt förbund och infria sina löften. Patriarkerna vandrade i tro på Guds löften, men de fick aldrig se dem uppfyllda. Gud uppenbarade sig inte för dem som JHVH, HERREN, den som håller förbund och infriar löften, även om de kände till själva Namnet. Abraham åkallade ju t ex HERREN, JHVH, i Betel. ”Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.” (1 Mos 12:8)

Genom frälsningen och befrielsen från slaveriet i Egypten och hans trofasthet att infria löftet till fäderna, demonstrerade emellertid Gud sitt stora och härliga Namn: JHVH. Han är en barmhärtig och frälsande Gud som uppfyller sina löften! Ni skall få erfara att jag är HERREN, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är HERREN.” (v. 7-8)

Första Moseboken handlar om Gud som Allsmäktig Skapare. Andra Moseboken handlar om Guds barmhärtighet som Frälsare. Förlossningen ut ur Egypten uppenbarar hans stora och härliga Namn HERREN, den Gud som håller förbund och är mäktig att infria sina löften. Det var också så han uppenbarade sig genom Jeshua när han kom första gången och det är också så han kommer att uppenbara sig igen i den yttersta tiden vid sin återkomst. Vår Mästare lärde: ”Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.” (Matt 6:9) Förhärligandet av vår himmelske Faders Namn bör vara vårt främsta böneämne!

Det är också viktigt att se att Guds egennamn HERREN, ”Jag Är”, är förknippat med att han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

”Gud sade till Mose: ‘Jag är den Jag Är.’ Och han sade vidare: ’Så skall du säga till Israels barn: JAG ÄR har sänt mig till er.’ Och Gud sade ytterligare till Mose: ’Så skall du säga till Israels barn: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte.’” (2 Mos 3:14-15)

Guds handlande genom sitt folk Israel uppenbarar hans stora Namn och kommer framför allt att uppenbara Han stora och härliga Namn ”Jag är den jag ÄR” i den yttersta tiden! HERREN är den Evige, den oföränderlige, en trofast Gud som håller förbund. David bad till Gud:

“Därför är du stor, Herre HERRE, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron. Finns det ett enda folk på jorden likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk, som du har friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud. Så uppfyll nu, min HERRE och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. Då skall ditt namn vara stort till evig tid så att man skall säga: HERREN Sebaot är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön.” (2 Sam 7:22-26)

I förra veckans introduktion till Andra Moseboken, nämnde vi att Mose är den främste förebilden till Messias i Toran. Mose profeterade: “HERREN, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till.” (5 Mos 18:15) Petrus förklarade att detta löfte gäller Jeshua. (Apg 3:22-26) Han är Profeten som är lik Mose. Jeshua kom också för att uppenbara Faderns Namn, som det står: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra… Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig.” (Joh 17:4, 6)

Vi nämnde också förra veckan att innan Jeshua kom till Jerusalem för att ge sitt liv för oss, står det att han samtalade med Mose om ”hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem”. (Luk 9:31) I den grekiska texten används här exakt samma ord som används om uttåget ur Egypten. Det står att de samtalade om det uttåg (gr. exodus) som Jeshua skulle fullborda i Jerusalem. Samma grekiska ord används i Hebréerbrevet 11:22 om uttåget ur Egypten: ”I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg [gr. exodus] och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.”

Gud sände Mose för att leda Israels barns uttåg ur Egyptens slaveri under farao. På samma sätt kom Jeshua första gången för att uppenbara Faderns Namn och genom sin död och uppståndelse åstadkomma ett andligt uttåg ut ur syndens slaveri och satans makt. Profeternas ord skulle börja uppfyllas. Det var återigen en demonstration av det stora frälsarnamnet JHVH. Det var därför Han fick namnet Jeshua som betyder ”JHVH frälser”. Paulus skriver: ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.” (Kol 1:13-14)

Ännu återstår emellertid den största demonstrationen och förhärligandet av HERRENS Namn i samband med Messias återkomst. Precis som Gud gjorde i Egypten genom Mose och på Golgata när Jeshua kom första gången, kommer Han än en gång att gripa in i mänsklighetens historia med en demonstration av sin väldiga kraft, för att fullständigt befria hela världen från Satans makt och välde. ”HERREN skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HERREN är en och hans namn är ett.” (Sak 14:9)

Det står gång på gång hos profeterna angående det Gud kommer att göra: ”Och ni skall inse att jag är HERREN.” (Hes 36:11) Detta fick farao erfara i Egypten och det kommer till slut hela världen att få erfara i den sista tiden då Gud träder fram som Konung! ”Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: ‘Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.’” (Upp 11:15)

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 6:2–9:35

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

 

Annonser
Standard