Parasha

Beha’alotcha (När du sätter upp)

Ljusstaken och Andens liv

”HERREN talade till Mose. Han sade: Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, skall du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken.’” (4 Mos 8:1-2)

Parashat Beha’alotcha inleds med instruktioner till Aron angående ljusstaken. Varför görs detta återigen här när samma instruktioner redan getts en gång tidigare i Andra Mosebok 25:37?

Precis som med Hannukahögtiden, som firas till minnet av Templets och altarets återinvigning, så är det nu även här just ljusstaken som står i centrum. Det är framför allt tändningen av ljusstaken, menoran, som man firar under Hannuka. Ljusstaken var gjord utifrån en himmelsk förebild.

”Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken.” (4 Mos 8:4)

Oljan är en symbol för den Helige Ande. Utan Andens liv och ljus är hela gudstjänsten enbart döda ritualer. Därför står ljusstaken i centrum och nämns återigen här i samband med Tabernaklets och leviternas invigning till tjänst. Vi får aldrig glömma bort vikten av att ständigt uppfyllas av Anden. Det är enbart genom Guds Ande som vi kan göra tjänst inför HERRENS ansikte!

“Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn… Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.” (Ef 5:8,17-19)

Leviternas invigning

”HERREN talade till Mose. Han sade: ’Bland Israels barn skall du ta ut leviterna och rena dem… Sedan du har renat leviterna och fört fram dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, ty bland Israels barn är de givna åt mig som en gåva.” (v. 5-6,15-16)

Vi är alla kallade att tjäna Gud. Leviterna är en symbol på människor som gjort en helöverlåtelse av sitt liv till att tjäna Gud. Den kallelsen är för alla. Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1)

”På följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem.” (v. 7) I leviternas invigning till tjänst finner vi förebilderna för att vi ska komma in i en tjänst för Gud. Leviterna skulle först renas innan de kunde göra tjänst. Skriften talar om att vi behöver renas genom vattnets bad i kraft av Ordet. “Messias har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet.” (Ef 5:25-26) Jeshua sa: ”Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er.” (Joh 15:3)

Hur viktigt är det inte att vi renas och helgas genom Guds Ord genom att ständigt läsa och studera Skrifterna. Vi behöver alla en rejäl ”hjärntvätt” i positiv bemärkelse av Guds Ord för att kunna tjäna HERREN. ”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh 17:15-17) Att läsa Skrifterna så mycket vi kan och bada oss i Ordet, är den första nyckeln till att komma in i en tjänst för Gud. Detta kan aldrig överbetonas! Det står om profeten Hesekiels kallelse:

“Han sade till mig: ‘Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus.’ Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. Han sade till mig: ’Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig.’ Jag åt, och den var söt som honung i min mun. Han sade till mig: ’Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem.’” (Hes 3:1-4)

När Hesekiel hade ”ätit bokrullen” kunde Gud använda honom till att tala hans ord. Likadant står det om aposteln Johannes vad han var tvungen att göra innan han kunde fortsätta att profetera:

”Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: ’Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.’ Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: ’Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung.’ Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. Och man sade till mig: ’Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar.’” (Upp 10:8-11)

”…och låt dem raka hela sin kropp.” (v. 7) För det andra skulle leviterna raka av sig allt sitt hår. Detta var en förödmjukande process. Håret står i Skriften som en symbol på styrka och härlighet.

Simson sa: “Om man rakar av mig håret, viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag som alla andra människor.” (Dom 16:17)

Det står om Absalom: ”I hela Israel fanns ingen som prisades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. När han lät klippa håret på sitt huvud – i slutet av varje år lät han klippa det, eftersom det blev för tungt för honom – så vägde håret tvåhundra siklar efter kungsvikt.” (2 Sam 14:25-26)

Den första läxa vi behöver lära oss är att vi inte kan tjäna Gud i vår egen kraft. Den måste vi lägga ner inför honom. Vetenskap var min stora passion när jag gick i skolan. Jag drömde om att en dag få nobelpris i fysik eller kemi. Det första som hände när jag gjorde en överlåtelse av hela mitt liv till Gud, var att HERREN ”rakade av mig” allt detta. Engelska och svenska var mina sämsta ämnen. De är i stort sett de enda skolämnen jag haft användning av i min tjänst för Gud. Gud behöver inte vår naturliga styrka och förmåga. Den måste vi lägga ner. Vi måste ”raka av allt hår” innan vi kan börja tjäna Gud.

Det var likadant med Paulus. Han trodde att Gud skulle använda hans enorma kunskaper i Toran till att vinna sina landsmän för Gud, men i stället skickade Gud honom till hedningarna. Petrus, däremot, som var en olärd fiskare från Galileen, blev sänd till de religiösa judarna i Jerusalem (Gal 2:7). Han utvaldes till att predika evangeliet för dem på Pingstdagen.

”…och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig.” Det tredje som leviterna skulle göra för att rena sig var att tvätta sina kläder. Detta handlar om att vi behöver komma in i ett rättfärdigt liv i lydnad för Guds Ord. Det står om övervinnarna i Uppenbarelseboken: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel.” (Upp 7:14-15) Det står skrivet: ”Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud.” (Pred 9:8) Ett rättfärdigt liv utgör grunden för vår frimodighet och kraft i tjänsten för Gud!

”Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du skall ta en annan ungtjur till syndoffer… Och leviterna skall lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt HERREN för att bringa försoning för leviterna.” (v. 8,12)

Tjuren är det dyraste av alla djur som offras inför HERREN. Tjurar är i Skriften alltid en symbol på styrka. Leviterna skulle lägga (luta) sina händer på tjurarna och överföra sin egen identitet till dem. Återigen ser vi att de som tjänar Gud måste lägga ner sin egen kraft och förmåga inför Gud genom att offra det dyrbaraste vi har till Gud. En tjur skulle offras som syndoffer och den andra tjuren skulle offras som uppstigandeoffer (brännoffer).

”Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.” (Sak 4:6)

Vi behöver dö från all vår egen kraft och förmåga, precis som den andra tjuren förtärdes helt och hållet på altaret och steg upp som rök inför Gud. När vår egen kraft tar slut kan Gud ta över. Vi behöver också bekänna våra egna gärningar som synd och överge dem. Gud tycker inte om vårt kött. Det måste dö. ”Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Messias lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud.” (Heb 6:1)

”Sedan skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett viftoffer åt HERREN. På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så att de tillhör mig.” (v. 13-14)

Slutligen skulle leviterna offras som ett viftoffer inför HERREN. Det står ordagrant i den hebreiska texten i vers 11 att Aron skulle vifta varenda levit som ett viftoffer inför HERREN. Detta kan enbart förklaras som att det handlade om ett övernaturligt mirakel. Viftoffer utfördes vanligen genom att ett offer viftades inför HERREN åt de fyra väderstrecken, alternativt upp och ner eller fram och tillbaka. I vilket fall som helst måste detta gjort leviterna ganska yra.

Så är det ofta när vi har överlåtit oss helt till HERREN. Han skakar om oss ordentligt för att frigöra oss från vårt gamla liv. Vi får börja orientera oss på nytt igen. Var är jag? Var har jag hamnat någonstans? Jag som trodde… Våra egna planer är grusade. Allting är nytt. Så var det för leviterna efter det att de viftats inför HERREN och så är det för oss när vi överlåtit oss till honom.

”Mose, Aron och hela Israels menighet gjorde med leviterna i allt så som HERREN hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner.” (v. 20-22)

I leviternas tjänst ingick att spela och sjunga i samband med offren, att vara dörrvaktare, att betjäna prästerna vid offren och att ha uppsikt över förråden. En del skulle också undervisa. Det står om kung David: ”Han samlade alla Israels furstar, så också prästerna och leviterna. De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. ’Av dessa’, sade han, ’skall 24 000 förestå sysslorna vid HERRENS hus och 6 000 vara tillsyningsmän och domare, 4 000 skall vara dörrvaktare, och 4 000 skall lovsjunga HERREN till de instrument som jag låtit göra för lovsången.’ David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson, Kehat och Merari.” (1 Krön 23:2-6)

En intressant detalj nämns i slutet av detta kapitel om leviternas invigning. Det står:

”Och HERREN sade till Mose: ’Detta gäller angående leviterna: De som är tjugofem år eller äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. Men när leviten blir femtio år skall han vara fri från sin tjänst, och han skall då inte längre göra tjänst. Han må hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst skall han inte inneha. Så skall du handla med leviterna ifråga om deras åligganden.’” (v. 23-26)

Alla leviterna räknades alltid från trettio års ålder, men här står det att de som är tjugofem år eller äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. Hur går detta ihop? Svaret är att alla leviterna tränades först under en äldre levit i fem innan de fick tjäna i sina uppgifter. Så är det också med idag. Vi behöver först tränas under mer mogna ledare, innan vi kan börja tjäna Gud. Det är det normala bibliska mönstret för att komma ut i en egen tjänst inför Gud.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 4 Mos 8:1–13:1

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Annonser
Standard
Parasha

Shmini (Åttonde)

Elden faller

“Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (3 Mos 9:22-24)

Det andra toraavsnittet i Tredje Mosebok, Parashat Tzav, slutade med att Mose under sju dagar invigde Aron och hans söner till präster för att förrätta Israels offer. Shmini betyder ”åttonde”. Parashat Shmini handlar om den åttonde dagen efter de sju invigningsdagarna. Toraavsnittet börjar med att Aron och hans söner bär fram de första offren, dels för sig själva och dels för hela folket. De gjorde allt exakt enligt HERRENS instruktioner och vi kan läsa det lyckade resultatet. ”Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet.” (v. 23) Nu var det möjligt för Mose och Aron att gå in i Tabernaklet och möta Gud! Sedan står det:

”Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (v. 23-24)

Allt detta skedde på den åttonde dagen efter det att Tabernaklet blivit uppsatt. Talet åtta talar i Skrifterna dels om ny begynnelse och dels om evigheten. Detta är en profetia om att efter sju dagar, sju tusen år, kommer människan till slut att återigen till fullo kunna njuta av gemenskapen med Gud, som det står i Bibelns sista kapitel:

”Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.” (Upp 22:3-5)

Redan nu kan vi i vår ande njuta av gemenskapen med Gud, även om vi inte kan se hans ansikte. Det står om den Evige: ”den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se.” (1 Tim 6:15-16) Till slut kommer vi emellertid att utan några begränsningar kunna njuta av gemenskapen med Gud. Vi kommer att stå inför honom och se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på våra pannor. Detta är frälsningens slutmål i evigheten.

Mose och Aron kom tillbaka ut igen ifrån Tabernaklet och välsignade folket. ”Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (v. 23-24)

När vi har följt alla Guds instruktioner och gjort tjänst inför hans ansikte som ett heligt prästerskap, kan vi sedan gå ut i kraft och välsigna folket. Det är då elden faller från himlen, precis som den gjorde på Pingstdagen i Apostlagärningarna 2, efter det att apostlarna hållit ut i enträgen bön i den övre salen.

Elden föll från himlen på altaret. ”När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (v. 24) Det var ett underbart ögonblick. Himlen sanktionerade offertjänsten och hela Israel jublade. Jubel och glädje är alltid en del av Andens utgjutande och Guds ingripande.

”Saligt är det folk som vet vad jubel är, HERRE, i ditt ansiktes ljus vandrar de.” (Ps 89:16)

“Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: ‘HERRENS högra hand gör mäktiga ting.’” (Ps 118:15)

”När HERREN gjorde slut på Sions fångenskap, då var vi som drömmande. Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel. Då sade man bland hednafolken: ‘HERREN har gjort stora ting med dem.’” (Ps 126:1-2)

“Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.” (Apg 13:52)

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 3 Mos 9:1–11:47

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Standard
Parasha

Vajak’hel/Pekudei (Han samlade/Beräkningar)

Sabbaten

“Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: ‘Detta är vad HERREN har befallt er att göra. Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en HERRENS sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor.’” (v. 1-3)

Innan arbetet på Tabernaklet sätts igång så betonar HERREN återigen att Sabbaten går före allt arbete. Detta är en andlig princip genom hela Skriften. Vi måste först komma in i vilan i Gud innan vi kan bli använda av honom till att tjäna honom. Vi arbetar inte för att bli ”godkända” av honom utan för att vi redan blivit det! ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder… Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1 Joh 4:10,19)

Watchman Nee skrev den klassiska kommentaren till Efesierbrevet över detta ämne, med titeln Vila, vandra, vinna (på engelska Sit, Walk, Stand). Den första delen av Efesierbrevet sammanfattas i orden: ”Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Messias Jeshua”. (Ef 2:6) Människan skapades sist av allt. Sabbaten var Adams första dag. Han började med att vila. Livet med Gud börjar med att vi först kommer in i trons vila i Messias. Han har frälst oss och förlåtit oss alla våra synder. Det är den vila vi äger i honom.

Sedan kommer nästa steg, då vi kan börja leva ut det liv som Gud har för oss: ”Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva [vandra] värdigt den kallelse ni har fått”. (Ef 4:1) Vi är redan heliga i Messias, därför är vi kallade att leva ett heligt liv värdigt den kallelse vi fått. Vi är helgade, tagna ut ur världen, genom Messias blod, men vi är också helgade, avskilda från världen, genom lydnad för Guds bud. Båda dessa saker behövs för vår helgelse!

Det judiska folket börjar ofta med att uttala en välsignelse innan de lyder ett bud genom att säga: ”Välsignad vare Du, HERREN vår Gud, universums Konung, som helgat oss genom Sina bud och befallt oss att…” Kristna reagerar ofta på detta genom att tänka: ”Vi har blivit heliga genom Messias blod, inte genom att lyda Guds bud.” Men detta visar på en brist på förståelse för Skrifterna. Både Messias blod och lydnad för Guds bud ingår i vår helgelse. Jeshua sa: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh 17:17) Petrus skrev:

Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. Om ni ropar ’Fader’ till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar. Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Messias dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte… Ni har renat era själar genom att lyda sanningen.” (1 Pet 1:14-19,22)

Vi har blivit heliga genom Messias blod för att vi ska leva ett heligt liv i lydnad för Guds Ord. Gudsfruktan är i Skriften alltid kopplat till lydnad för Guds bud.

Paulus uppmanar korintierna: Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat.” (1 Kor 5:7) Med andra ord: ”Ni är rena i Messias, lev därför ett rent liv!”

Sabbaten var Adams första dag. Han började med vila. På den första veckodagen uppstod Messias från de döda. Efter sabbatens vila kommer veckans sex arbetsdagar då vi är kallade att leva och tjäna Gud i Messias uppståndelsekraft.

När vi lever ett heligt liv i lydnad för Gud, kan vi sedan övervinna fienden. ”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.” (Ef 6:10-11) Vi är satta med Messias i den himmelska världen. Utifrån denna position av rättfärdighet kan vi sedan börja leva rättfärdigt och vinna seger över fienden. Detta är Guds ordning: vila – vandra – vinna (Sit, Walk, Stand). Sabbaten kommer före allt arbete för Gud. Vi måste först erkänna Hans suveränitet och herravälde och bli stilla inför Honom.

Utifrån förbudet att arbeta på Tabernaklet under sabbaten, har judendomen definierat sådant som inte är tillåtet att göra på en sabbat. Sammanlagt handlar det om 39 arbetsmoment som ingick i arbetet på Tabernaklet. Dessa arbetsmoment räknas som skapande arbete som vi är befallda att avhålla oss ifrån på sabbaten. Det handlar om att bära, klippa, sy, binda, osv, osv. Sex dagar i veckan ska vi samarbeta med Gud med att skapa och förbättra världen, men den sjunde dagen ska vi vila precis som han gjorde. ”Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.” (2 Mos 31:16-17)

”Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor.” (v. 3) Att göra upp eld nämns speciellt som förbjudet på sabbaten. Enligt judisk tradition handlar budet här inte om att göra upp eld i allmänhet (vilket också är förbjudet), utan om att man inte får laga mat på sabbaten. Det står skrivet: “Detta är vad HERREN sagt. I morgon är det sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.” (2 Mos 16:23) På sabbaten äter man sådant som man lagat i ordning dagen innan.

Att rädda människoliv har dock företräde framför alla andra bud utom tre: att häda, vilket inbegriper avgudadyrkan och att förneka Messias, att mörda och att begå äktenskapsbrott. Om det är nödvändigt är det därför tillåtet att bryta mot alla andra bud om det kan rädda människoliv. Jeshua visade detta gång på gång i Evangelierna. Han sa till den lame att bära sin säng på sabbaten (Joh 5:8-10), han gjorde en deg på sabbaten (Joh 9:15-16) och han helade en krokryggig kvinna på sabbaten (Luk 13:15-17), osv. Om det är så kallt på vintern att det finns fara för liv och hälsa är det därför tillåtet att göra upp eld eller att hålla en eld brinnande även på sabbaten.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 35:1–38:20

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

 

 

Standard
Artikel, Parasha

VaJelech (Och han gick)

Mose efterträdare

“Mose gick i väg och talade dessa ord till hela Israel. Han sade till dem: ‘Jag är i dag etthundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till mig: ‘Du skall inte komma över denna Jordan.’ Men HERREN, din Gud, går själv framför dig. Han skall förgöra dessa folk för dig och du skall driva bort dem. Josua skall anföra dig, som HERREN har sagt.’” (5 Mos 31:1-3)

Inte mindre än fyra gånger talar denna veckas väldigt korta parasha om Mose efterträdare Josua.

”HERREN har sagt till mig: ’Du skall inte komma över denna Jordan.’ Men … Josua skall anföra dig, som HERREN har sagt.’” (v. 2-3)

“Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: ’Var stark och frimodig, ty du skall med detta folk gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att ge dem och du skall utskifta det åt dem som arv.’” (v. 7)

“HERREN sade till Mose: ‘Se, tiden är nära då du skall dö. Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så skall jag insätta honom i hans ämbete.’” (v. 14)

“Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: ‘Var stark och frimodig, ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag är med dig.’” (v. 23)

Toran pekar fram emot Messias Jeshua. Josua är en profetisk förebild på Messias, han som kommer efter Mose. I hebreiskan är Josua och Jeshua samma namn. Det betyder ”HERRENS frälsning”. Toran slutar med att Mose dör och Joshua tar över. Mose kom till ett slut. Jeshua lever för alltid!

Toran kan peka ut vägen, men den kan inte ta oss dit. HERREN sa till Mose: ”Du skall inte komma över denna Jordan.” Enbart Jeshua kan föra oss in i Löfteslandet. Han är HERRENS frälsning. ”Ty Toran gavs genom Mose, nåden och sanningen [som förverkligar Toran] kom genom Jeshua Messias.” (Joh 1:17)

”Han sade till dem: ‘Jag är i dag etthundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare.’” (v. 2) Mose blev 120 år gammal. När han hade uppnått den åldern var det dags för Josua att ta över. Detta berodde inte på att Moses blivit för svag och orkeslös. Det står om honom: ”Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.” (5 Mos 34:7)

Att Josua tog över när Mose var 120 år är en messiansk profetia. Det profeterar om att Messias kommer att ta över som Konung och anförare för sitt folk efter 120 jubelår då ”Herrens dag” bryter in. Människan kommer att få sex tusen år på sig att förvalta jorden, vilket är lika med 120 jubelår om vardera 50 år. Sedan kommer Herren själv att ta över. HERREN sa redan på Noas tid:

“Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.’” (1 Mos 6:3)

Detta betyder inte att människan inte kan bli mer än 120 år gammal. Alla människorna på Noas tid och även patriarkerna som levde senare blev äldre än 120 år gamla. Även översteprästen Jojada som levde så sent som på kung Joas tid blev 130 år gammal. (2 Krön 24:15)

Inte heller är det helt säkert att det syftar till att syndafloden skulle komma efter 120 år. När Gud talade till Noa att en syndaflod skulle komma och att Noa skulle bygga en ark, var han redan far till Sem, Ham och Jafet, vilket vi ser längre fram i samma kapitel:

“Då sade Gud till Noa: ‘Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av goferträ, … Se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden för att utrota alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden skall förgås. Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur.’” (1 Mos 6:13-14,17-18)

Noa fick sina tre söner när han var minst 500 år gammal. ”När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.” (1 Mos 5:32) Och när syndafloden kom var han 600 år gammal. “Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden.” (1 Mos 7:6) Detta omöjliggör att det gick 120 år mellan det att Gud talade till Noa i texten ovan och att syndafloden kom.

Den troligaste tolkningen av profetian ovan i 1 Moseboken 6: ”De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år” är att det handlar om 120 jubelår och syftar på den tid som människan fått sig tilldelad av Gud att förvalta jorden. 120 jubelår om 50 år vardera blir 6000 år.

Sex tusen år är också lika med sex dagar med tusen år vardera som det står:

”Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud. Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: ‘Vänd åter, ni människors barn!’ Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt.” (Ps 90:2-4)

“Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.” (2 Pet 3:8)

Den sjunde dagen är Sabbatsdagen, HERRENS dag. Då kommer människans dagar att vara över och HERREN vara Konung över hela jorden och det blir fred och vila. ”Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk.” (Heb 4:9) Det är detta som de sex dagarna i skapelseberättelsen profeterar om.

“Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” (1 Mos 2:1-3)

Efter sex dagar, dvs efter sex tusen år, kommer HERRENS “härskara”, dvs HERRENS folk, Bruden, att stå redo. Salomo beskrev Bruden: ”Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden, skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara?” (Höga V 6:9) Den sjunde dagen kommer verket att vara avslutat och Sabbatshögtiden, den stora festen i Guds rike kan börja. Det är detta vi påminner oss om och ser fram emot varje gång vi firar Sabbat. Då kommer det som Mose pekat fram emot efter 120 jubelår att uppfyllas. ”Toran innehåller en skugga av det goda som kommer.” (Heb 10:1 Egen övers.[i])

När Mose var 80 år gammal förde han Israel ut ur Egypten genom blodet från påskalammen. (2 Mos 7:7) Sedan ledde han folket genom öknen under 40 år. Efter 80 jubelår, dvs efter 4000 år från Adam skapelse, kom Messias första gången och genomförde befrielsen från syndens slaveri genom att hans blod blev utgjutet på korsets trä. Efter ytterligare 40 jubelår, dvs efter 2,000 år, kommer han tillbaka då Sabbaten bryter in för att upprätta sitt fridsrike. Det är nu snart exakt 2,000 år sedan han dog som Guds offerlamm.

Under de senaste 2000 åren, dvs 40 jubelåren, har Mose Tora bevarat och lett Israel under deras långa ökenvandring i förskingringen bland nationerna. Snart kommer Messias att ta över!

I framställningen av Mose efterträdare Josua skymtar också en profetia om Jeshuas gudomlighet. Det står: ”Men HERREN, din Gud, går själv framför dig. … Josua skall anföra dig.” (v. 3) När HERREN träder fram som Konung på HERRENS dag sker det genom Messias.

Det står också att både Mose och Josua skulle inställa sig i uppenbarelsetältet och att de stod i HERRENS närvaro och härlighet: ”’Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så skall jag insätta honom i hans ämbete.’Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod.” (v. 14-15)

Josua tillhörde inte Levi stam utan Efraim och hade ingen rätt han befinna sig i uppenbarelsetältet. ”Och Israels barn skall härefter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty de kommer då att bära på synd och måste dö. Det är leviterna som skall förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.” (4 Mos 18:23) Josua är en förebild på Messias som gått ända in i det Allra Heligaste för vår skull.

“Men nu har Messias kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.” (Heb 9:11-12)

Mose uppmuntrade folket att vara starka och frimodiga och att inte vara rädda. HERREN kommer att vara med dem när de går över Jordan in i Löfteslandet.

“Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty HERREN, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig.” (v. 6)

Hebréerbrevets författare citerar detta löfte och tillämpar det på oss.

“Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?” (Heb 13:5-6)

Det som hände Israels barn skrevs ner som lärdomar för oss. “Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna [lära] oss som har världens slut inpå oss.” (1 Kor 10:11)

[i] I grundtexten förekommer inte ordet ”bara” vilken man lagt till i Folkbibeln.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 5 Mos 31:1-30

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Standard
Artikel, Parasha

Kedushim (Heliga)

Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 12:21–51

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

En kallelse till helighet

”HERREN talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barns hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig.” (3 Mos 19:1-2)

Parashat Kedushim handlar om helighet eller helgelse. Tredje Mosebokens nittonde kapitel är ett av de allra viktigaste kapitlen i Toran. Enligt den traditionella judiska indelningen av buden, innehåller detta kapitel fler bud än något annat kapitel i Toran, inte mindre än 48 stycken! Av dessa är 12 positiva och 36 är negativa. Alla dessa bud beskriver vad som menas med att vara helig.

Helighet handlar om att efterlikna vår Fader genom att lära oss att leva och handla precis som han. ”Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig.” (v. 2) Paulus skrev: ”Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Messias har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.” (Ef 5:1-2)

Inför alla dessa bud behöver vi återigen påminna oss om vår Mästares ord: ”Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (Matt 5:19)

De allra flesta av buden i denna veckas parasha gäller även för messianska hedningar. Vår attityd till Guds bud avslöjar vilken inställning vi har till honom; om vi tycker att vi vet bättre än vad han gör om hur vi ska leva eller om vi är ödmjuka och böjer oss inför hans Ord och de bud han gett oss. Petrus citerar den inledande uppmaningen till helighet i detta kapitel i sitt första brev.

“Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.” (1 Pet 1:14-16)

Att vara helig betyder att vara avskild eller satt åt sidan för ett gudomligt syfte. Det innebär att vi är kallade att vara annorlunda. Vi lever för ett annat syfte än vanliga människor. När judar står i beredskap att lyda ett av HERRENS bud i Toran, så uttalar man först en välsignelse som alltid inleds med följande ord: ”Välsignad vare HERREN vår Gud, världens Konung, som helgat oss genom sina bud och befallt oss att…” Lydnad för Guds Ord gör oss heliga. Jeshua bad:

”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh 17:15-17)

Helgelse innebär att vi bevaras från det onda genom att vandra i sanningen i lydnad för Guds ord. Paulus skrev:

”Messias har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.” (Ef 5:25-27, 1917 års övers.)

Vi behöver helgas genom att rena oss i lydnad för allt Guds Ord inklusive Mose Tora, som utgör grunden till hela den bibliska uppenbarelsen om Guds vilja. ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim 3:16-17)

Det finns en undervisning idag om nåd som inte stämmer med Guds Ord. Man feltolkar framför allt Paulus, t ex när han skriver: ”Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.” (Rom 6:14) Vad menar Paulus med att vi står under nåden i stället för under lagen? Det betyder absolut inte att vi ska göra oss av med Mose Tora eller strunta i den. Toran visar oss vad som är sanning, vad som är synd och vad som är Guds vilja. Hur skulle vi kunna strunta i detta? Gud förbjude! Men Toran kan inte ge oss kraft att lyda Guds vilja. Till det behöver vi Guds nåd. Det kommer vi att märka i det som står i denna veckas parasha. Vi kan inte lyda Toran fullkomligt i egen kraft.

Nåden ger oss kraft att lyda det som Toran säger. Vi står inte under lagen i den meningen att vi är utelämnade åt lagen, att uppfylla den efter egen förmåga. I det nya förbundet står vi under nåden, så att vi kan uppfylla Toran genom Guds kraft! ”Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader.” (Rom 4:16) ”Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.” (Rom 3:31)

Paulus förklarar i Romarbrevet 6 att vi har dött från vår gamla människa, vår syndanatur och uppstått tillsammans med Messias. Det är hans liv som nu lever genom oss. Messias levde ett liv i fullkomlig lydnad för Guds Tora. Det är en Tora-lydande rabbin som bor i oss! Nåd och lag är inte motsatser.

Vi uppfyller inte Toran genom att strunta i vad Toran säger, utan tvärtom genom att omfamna Toran och ta den på största allvar för att lyda den genom Guds nåd. Paulus definierar vad Guds nåd är när han skriver: ”Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.” (1 Kor 15:10) Nåd är Guds kraft och förmåga att göra hans vilja. Undervisning som leder till ett förakt eller ett förkastande av Toran och Guds bud kommer inte från Gud! Petrus varnade för just detta i den sista tiden, när han skriver om villolärare som misstolkar Paulus undervisning om Toran:

“I [Paulus] brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna. Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jeshua Messias. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.” (2 Pet 3:16-18)

Lagar om helighet

”Var och en av er skall vörda sin mor och sin far. Mina sabbater skall ni hålla. Jag är HERREN, er Gud.” (3 Mos 19:3)

Kapitel 18 i Tredje Mosebok, som vi behandlade förra veckan, handlar om sexuell otukt. Vi nämnde då att sexuell renhet hör till den första och primära delen av vår helgelse precis som Paulus förklarar: ”Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt.” (1 Tess 4:3, 1917 års övers.)

Kapitel 19 fortsätter nu med att förklara vad som ytterligare ingår i vår helgelse. Vi behöver därför studera alla dessa bud noggrant. Som vi redan förklarat är detta kapitel ett av de allra viktigaste i hela Toran. Hebréerbrevets författare betonar allvaret i detta: ”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.” (Heb 12:14)

Det står i inledningen till kapitel 19: Säg till Israels barns hela menighet: Ni skall vara heliga.” (v. 2) Rabbinerna betonar att detta kapitel utgör ett undantag till hur Mose normalt förmedlade Toran. Normalt undervisade Mose inte hela folket i Toran, utan den gavs först till Aron och de äldste, som sedan förde den vidare till folket i den mån det behövdes.

Detta kapitel som undervisar om helgelse är emellertid så viktigt att Gud befallde Mose att undervisa dessa bud direkt till allt folket. Tyvärr finns det inte utrymme i denna kommentar att tillräckligt utförligt kommentera vart och ett av buden, men vi uppmuntrar var och en att läsa igenom varje bud och meditera över dem. De är fulla av andliga juveler.

I mitten av kapitlet återfinns det näst viktigaste budet i hela Toran: ”du skall älska din nästa som dig själv. Jag är HERREN.” (v. 18) Enligt både Jeshua och apostlarna utgör detta bud i själva verket en sammanfattning av hela Toran. ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.” (Matt 7:12) Aposteln Johannes förklarar: ”Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.” (1 Joh 4:20) Och Paulus förkunnade: ”Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.” (Rom 13:8)

Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren av Lars Enarson.

 

Standard
Artikel, Parasha

Den bibliska påsken

Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 12:21–51

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

Den bibliska påsken

”Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ’Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet!’” (2 Mos 12:21)

Denna vecka firas Påskhögtiden bland alla judar. Då görs det ett uppehåll i den ordinarie genomläsningen av Toran och i stället läses texten från Andra Moseboken om Påskhögtiden. Denna högtid pekar fram emot Messias som Guds påskalamm. Paulus uppmanade de troende i Korint att fira denna högtid.

”Rensa bort den gamla surdegen a för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.” (1 Kor 5:7-8)

Aposteln Petrus skrev:

Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Messias dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull.” (1 Petr. 1:18-20)

Vi ska nu undersöka den profetiska uppfyllelsen av Påskhögtiden. Låt oss först gå till det viktiga bibelstället i 1 Korintierbrevet 15:1-5 som handlar om evangeliet, de goda nyheterna:

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Messias dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.”

Vi ser här att grundvalen för evangeliet inte bara är att Jesus/Jeshua dog för våra synder och uppstod på tredje dagen, utan att han gjorde detta ”enligt Skrifterna”. Messias dog inte bara när som helst, var som helst eller hur som helst, utan han gjorde det exakt så som det stod skrivet om honom i de Heliga Skrifterna. Detta är mycket viktigt.

Hebréerbrevet 10:1 och även Kolosserbrevet 2:17 förklarar att Lagen är en skugga av den verklighet som finns i Messias. Skuggan och objektet som projicerar skuggan måste alltid stämma med varandra. Det betyder att skuggbilden som finns i Toran uppenbarar för oss vad som blev uppfyllt genom Messias när han dog och uppstod. Efter sin uppståndelse sa Jeshua till de två lärjungarna på vägen till Emmaus,

Han sade till dem: ’Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?’ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. … Och han sade till dem: ’Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” (Luk. 24:25-27,44)

Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren.

Standard
Betraktelse

Pingsten, lagen skriven i hjärtat

Nästa högtid som ligger framför är pingsten. I kyrkan firar vi traditionellt detta för att lärjungarna tog emot den helige Ande vilket direkt resulterade i att den första messianska församlingen ökade med tretusen personer (på en dag!). Pingsten brukar kallas för kyrkans födelsedag. Bibeltexten från Apg 2 är en modell för alla tider; en församling som uppfylls av helig Ande blir också frimodig i förkunnelsen av evangeliet – det glada budskapet om Jeshuas död och uppståndelse.

Läs mer

Standard