Parasha

Jitro (Jetro)

Israel möter Gud på Sinai berg

“Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” (2 Mos 3:12)

Det var på Sinai berg som Mose fick ett möte med Gud i den brinnande busken och kallades att föra Israels barn ut ur Egypten. Gud sa till honom: ”Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” Det var därför som Mose sa till farao: “Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” (2 Mos 5:1)

I Parashat Jitro kommer vi att få bevittna bekräftelsen av kallelsen som Mose fick. Israels möte med Gud på Sinai berg och mottagandet av Toran utgör själva kronan på frälsningsverket ut ur Egypten. Mose hade utfört stora under inför Farao, men det var händelserna vid Sinai berg som bekräftade Mose tjänst och det var där som förbundet ingicks mellan Gud och Israel.

Från kapitel 19 i Andra Moseboken kommer Israels barn att befinna sig vid Sinai berg under de kommande 59 kapitlen i Toran, fram till kapitel 10 i Fjärde Moseboken.[i]

Tidsmässigt handlar detta om en period på mindre än ett år, från första dagen i tredje månaden efter uttåget ur Egypten (se 2 Mos 19:1), fram till tjugonde dagen i andra månaden året därpå (se 4 Mos 10:11). Det är händelserna under denna tidsperiod på mindre än ett år, samt Mose repetition av dem för den nya generationen i Femte Moseboken, som utgör huvudinnehållet i Toran.

På Sinai berg tog Israels barn emot Toran från himmelen och hela nationen ingick ett förbund med Gud. Detta förbund liknas vid ett äktenskap. Det är en trolovningsceremoni mellan Israel och Gud själv som äger rum på Sinai berg där Mose är officiant mellan de två parterna och tjänar som ”brudgummens vän”. Det är ett otroligt stort och heligt ögonblick. Inget annat folk har fått vara med om detta. Paulus skrev om Israel:

”Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och Toran, tempelgudstjänsten och löftena.” (Rom 9:3-4)

Rabbinerna ser Psalm 82 som en beskrivning av Israels barn vid Sinai berg. Även om sammanhanget utgör en tragisk tillrättavisning av Israel, så framgår det också hur heligt Gud ser på det som hände. Psalmen börjar: ”En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom.” (Ps 82:1) Israel beskrivs som en församling av gudar. Längre fram står det i vers 6 och 7: “Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner. Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.”

Jeshua citerar som vi vet Psalm 82 i en het konversation med de judiska ledarna i Jerusalem. ”Jeshua svarade dem: ‘Står det inte skrivet i er Tora: Jag har sagt att ni är gudar? Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet – hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son.” (Joh 10:34-36) Vi ser här att Jeshua bekräftar den rabbinska traditionen att Psalm 82 handlar om Israel vid Sinai berg, när han säger: ”Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar…” Det var en helig folkförsamling av ”den Högstes söner” som stod vid foten av Sinai berg, tog emot Guds ord från himmelen och ingick förbund med den Evige!

För många kristna låter det som en motsägelse att mottagandet av Toran skulle utgöra kronan på frälsningsverket från Egypten. Vi har vant oss med modersmjölken att se ”Lagen” som en motsats till frälsningen. För alltför många är Lagen, en symbol på något negativt som Jesus kom för att befria oss ifrån. Vi behöver förnya vårt tänkande på denna punkt.

Precis som frälsningen ut ur slaveriet i Egypten genom lammets blod så tydligt åskådliggör vår frälsning genom Messias utgjutna blod på Golgata, så utgör givandet av Toran på Sinai berg en förebild på Andens utgjutande över lärjungarna på Pingstdagen i Jerusalem. Lika lite som det finns en motsättning mellan vår frälsning och förlossningen ut ur Egypten, finns det inte någon motsättning mellan mottagandet av den Helige Ande och mottagandet av Toran. De två passar ihop som hand i handske. Den Helige Ande och Toran är inga motsatser. Må Gud hjälpa oss att öppna våra sinnen för detta! Må Han sända en djup omvändelse bland kristna från allt förakt och avståndstagande för Toran, Guds heliga undervisning som kom direkt från himmelen till ett helt folk!

[i] Egentligen verkar Israel ha kommit till Horeb och Guds berg redan i 2 Mos 17:6. Se också kap 18:5. Toran berättar inte alltid saker i rätt tidsordning.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 18:1–20:26

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

 

Annonser
Standard
Parasha

Beshalach (När han sände)

Vandringen genom Sävhavet

“HERREN sade till Mose: ’Säg till Israels barn att de vänder om och slår läger framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet. Mitt emot Baal-Sefon skall ni slå läger vid havet. Farao kommer att säga att Israels barn har gått vilse i landet och blivit instängda i öknen. Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är HERREN.’ Och de gjorde så. ” (2 Mos 14:1-4)

Röda Havet kallas på hebreiska för Sävhavet, vilket också är det namn som används i Bibel 2000.

Israels barn hade slaktat påskalammen på eftermiddagen den 14 Nisan[i], precis som Messias c:a 1500 år senare dog klockan tre på eftermiddagen den 14 Nisan. De strök blodet på dörrposterna och åt sedan lammet under kvällen och natten den 15 Nisan. På morgonen den 15 Nisan vandrade de ut ur Egypten.

Enligt judisk tradition tågade de genom Sävhavet sju dagar senare, på den sista dagen i det Osyrade Brödets Högtid, den 21 Nisan. Vandringen genom Sävhavet är en förebild på uppståndelsen. Det var då som frälsningen från Egypten fullbordades genom att Israels barn uppstod till ett nytt liv fullständigt befriade från farao. Han var död och kunde aldrig mer hota dem.

Innan dess hade Israels barn tågat två dagsresor in i öknen och sedan på tredje dagen vänt om igen för att slå läger ”framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet.” Talet tre är i Skrifterna förknippat med uppståndelsen. Den kronologiska ordningen är enligt traditionen:

14 Nisan Lammen slaktas på eftermiddagen. (2 Mos 12:6)

15 Nisan Uttåget sker. De tågar från Raamses till Suckot. (2 Mos 12:37)

16 Nisan De tågar vidare från Suckot till Etam på gränsen till öknen. (2 Mos 13:20)

17 Nisan De vänder tillbaka från Etam och tågar till Pi-Hahirot. (2 Mos 14:2)

18 Nisan De stannar kvar vid Pi-Hahirot.

19-20 Nisan Farao börjar förfölja dem.

21 Nisan Vandringen genom Sävhavet på natten. De kommer ut på andra sidan på morgonen.

Den 15 och den 21 Nisan utgör idag sabbater: ”Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar. På den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då inte utföra något arbete. Och ni skall offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På sjunde dagen skall ni åter hålla en helig sammankomst, och då skall ni inte utföra något arbete.” (3 Mos 23:6-8) Vid solnedgången den 14 Nisan, då den första sabbaten i det Osyrade brödets högtid börjar, äter man påskmåltiden.

Under de senaste århundradena har det blivit en tradition bland många judar, inklusive messianska judar, att fira ytterligare en måltid vid solnedgången den 20 Nisan, då den avslutande sabbaten i högtiden börjar. Denna måltid är till minne av vandringen genom Sävhavet och uppståndelsen och kallas för ”Messias måltid”. Den ser fram emot det messianska framtidshoppet, som Jeshua uttryckte vid den sista påskmåltiden med apostlarna:

“Och han sade till dem: ’Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det [igen] förrän det får sin fullbordan i Guds rike.’ Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: ’Tag detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt [igen] förrän Guds rike kommer.’” (Luk 22:15-18)

Vandringen genom Sävhavet är både en bild på uppståndelsen från de döda, men också en bild på dopet i vatten till Messias då vi uppstår med honom till ett nytt liv. Efter Israels barn hade tågat genom Sävhavet hade farao och fångenskapen i Egypten förlorat all makt över dem. Farao och hela hans här låg döda på stranden. Fram till denna stund var Israels barn rent juridiskt fortfarande faraos egendom. Men nu var de fria. ”På detta sätt frälste HERREN den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand.” (v. 30) På samma sätt har satans och syndens anspråk på oss brutits genom dopet i vatten. Satan har inte längre några juridiska anspråk eller rättigheter på våra liv. Paulus skriver om detta:

”Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Messias Jeshua har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Messias uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Messias, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Messias, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Messias aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Messias Jeshua.” (Rom 6:1-11)

Petrus skriver också om syndafloden som en bild på dopet i vatten. ”I [arken] blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jeshua Messias uppståndelse.” (1 Pet 3:20-21) Samma vatten som frälste Noa och hans familj, dränkte den gamla världen och de som inte trodde. Samma vatten som räddade Israels barn, dödade farao och hans här. På samma sätt befrias vi från det gamla livet genom dopet i vatten till Messias.

Detta dop till Messias sker genom tro på hans uppståndelse. Det står i Hebreerbrevet: I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de.” (Heb 11:29) Att Israels barn gick i tro genom Sävhavet ser vi i Toran där det står: ”Sedan sade HERREN till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark.” (v.15-16)

HERREN sa alltså först till Mose att han skulle befalla Israels barn att dra vidare. Sedan skulle han lyfta sin stav och dela på vattnet. Israels barn fick först dra vidare i tro. En tro utan handling är död. Enligt traditionen var det Nahson Amminadabs son, hövdingen för Juda stam (4 Mos 7:12), som först steg ut i vattnet i tro. Vattnet nådde honom ändå upp till halsen innan havet började dela på sig. På samma sätt frälser dopet oss genom tron i kraft av Messias uppståndelse, som det står: ”ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete — i kraft av Jeshua Messias uppståndelse.” (1 Pet 3:21, 1917 års övers.)

“Mose svarade folket: ‘Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla.’” (v. 13-14)

När de gick genom Sävhavet gjorde de det i tro. Allt de behövde göra för att bli frälsta var att i tro lyda Gud. Gud gjorde hela verket. Paulus skriver: Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning.” (2 Tim 3:16) Det betyder att Toran är given för undervisning, på grekiska didaskalia, vilket också kan översättas med ”lära eller doktrin”, som till exempel när Paulus talar om ”onda andars läror” (1 Tim 4:1). Toran visar oss angående läran om dopet i vatten att man först blir försonad med Gud genom att förtrösta på Messias blod och sedan blir man döpt i vatten för att begrava det gamla livet. Därför står det skrivet: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst.” (Mark 16:16) Om du inte är döpt i vatten genom tro på Messias sedan du blivit försonad med Gud genom att förtrösta på Jeshuas blod, så behöver du göra det. Det är en mäktig manifestation i andevärlden att du brutit med ditt gamla liv när du döps i vatten till Messias.

Vandringen genom Sävhavet förebildar alltså vår uppståndelse genom dopet in i ett nytt liv i Messias. Men som vi redan nämnt förebildar den också Messias uppståndelse från de döda. Det står att när Israels barn såg egyptierna ligga döda på havets strand trodde de på HERREN:

“På detta sätt frälste HERREN den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. När Israels barn såg den stora makt som HERREN hade visat mot egyptierna, fruktade folket HERREN. Och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.” (v. 30-31)

De hade tro på Gud redan innan, men nu kom deras tro upp på en högre nivå. Likadant står det om lärjungarna efter uppståndelsen att när de såg att Jeshua levande trodde de. De hade en tro på Honom redan innan då de hade följt Honom i tre år. Men nu kom deras tro in på en ny nivå. ”Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden.” (Mark 16:14) ”Thomas svarade honom: ‘Min Herre och min Gud!’ Jeshua sade till honom: ‘Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.’” (Joh 20:28-29)

[i] Månaden Nisan hette inte vid denna tid Nisan utan Aviv. Det står: ”Den här dagen i månaden Aviv drar ni ut.” (2 Mos 13:4) Aviv betyder vår. Det betyder att Påsken alltid äger rum på våren. Av den anledningen har den bibliska kalendern en extra skottmånad före Nisan ungefär var tredje år. Namnet Nisan uppstod senare i Babylonien.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 13:17–17:16

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Bed att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Standard
Parasha

Shmot (Namnen)

Andra Moseboken

Jeshua sa: ”Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.” (Joh 5:46) Mose skrev om Messias. Hela Toran handlar om Honom. Det står om Jeshua hos Lukas:

“Men ängeln sade: ‘Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.’” (Luk 2:10-11)

Messias är Israels store Frälsare. Hans uppgift är att frälsa sitt folk. Jeshua betyder på hebreiska: ”HERREN frälser”. Därför sa ängeln till hans far: ”du skall ge honom namnet Jeshua, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” (Matt 1:21) Messias är först och främst en frälsare.

När vi studerade Första Moseboken såg vi att den tydligaste profetiska förebilden till Messias där är Josef eftersom han räddade sitt eget folk, ja även Egypten och hela världen, undan svältdöden genom att lagra säd för de sju onda åren. Josef var en frälsare och som sådan är han en förebild på Messias.

I Andra Moseboken, som vi nu ska börja studera, möter vi nästa stora förebild till Messias, nämligen Mose. Det var han som Gud sände för att frälsa Israel från slaveriet i Egypten. Han förklarade sedan för Israel: “HERREN, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till.” (5 Mos 18:15) Detta löfte handlar om Jeshua, precis som Petrus förklarade:

“Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar… För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar.” (Apg 3:22-26)

Messias är alltså, som vi ser här, en profet lik Mose. Många kristna har vant sig vid att se Jesus som en motsats till Mose. När vi nu börjar studera Andra Mosebok som introducerar Mose för oss, är det viktigt att förstå att Jeshua är en profet lik honom. Mose och Jeshua är inte motsatser. I Johannes 1:17 står det i den äldre svenska översättningen: ”ty genom Moses blev Toran given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jeshua Messias.” Det är vanligt att översättarna klämmer in ett ”men” i denna vers för att betona och framhäva en skillnad mellan Mose och Jeshua. Det finns inget sådant ”men” i grundtexten. Det är ett tillägg. Folkbibeln översätter därför korrekt: ”Ty Toran gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jeshua Messias.”

Mose och Jeshua är inga motsatser. De är lika varandra och deras budskap harmonierar med varandra och kompletterar varandra. Ordet ”Lag” på hebreiska är Tora, som betyder ”undervisning” eller ”instruktion”. För en bättre förståelse av texten skulle man lite fritt kunna översätta Johannes 1:17: ”ty genom Mose blev undervisningen given. Nåden och sanningen som förverkligar denna undervisning har kommit genom Jeshua Messias.” Jeshua vek inte av in på en ny väg. Han kom för att förverkliga det som redan sagts genom Mose och profeterna. Guds vägar är eviga. (Hab 3:6)

Precis som Gud hörde sitt folks rop på hjälp och enligt sitt löfte sände Mose för att rädda dem från att gå under i slaveriet i Egypten, så sände Gud Messias Jeshua för att frälsa oss ut ur syndens makt och träldom. Befrielsen ut ur Egypten genom Mose som beskrivs i Andra Mosebok, är den främsta förebilden i Skriften på vår frälsning genom Jeshua. Mose är därför den främsta förebilden i Toran på Messias.

Andra Moseboken börjar med slaveriet i Egypten. Den slutar sedan med att Guds härlighet kommer ner i Tabernaklet och att Gud bor ibland sitt folk. ”Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.” (2 Mos 40:34) Det är viktigt för oss att studera denna underbara och stora frälsning ut ur Egyptens slaveri, fram till gemenskap med Gud, för att vi ska förstå det som Gud har gjort för oss i Messias. Det är i Toran som vi har mönstret och ritningen till det som Gud fullbordar genom Jeshua. Det står i Hebréerbrevet: ”Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas.” (Heb 3:5)

Befrielsen ut ur Egypten är inte enbart en förebild på den frälsning som Gud gav oss när Jeshua kom första gången för att dö för våra synder, utan även på den slutfrälsning som kommer att äga rum vid hans återkomst. Petrus skrev om denna slutfrälsning: Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.” (1 Pet 1:5) Likaså står det skrivet i Hebréerbrevet: “så blev Messias offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.” (Heb 9:28)

I Hesekiel beskrivs Jerusalem i grundtexten som jordens ”navel”. (Se Hes 38:12) Precis som en människa blir född på nytt genom att tro med sitt hjärta att Gud uppväckt Jeshua från de döda och med sin mun bekänna Honom vara Herre, så kommer hela världen att bli född på nytt när Jerusalem ser upp till Honom och välkomnar Honom som Herre och Messias. ”Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron…” (Matt 19:28) “Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron…” (1917 års övers.)

De flesta judar är idag okunniga om den frälsning som Jeshua utförde på Golgata när han kom första gången. Likadant är många kristna idag väldigt okunniga om den stora slutfrälsning som kommer att uppenbaras vid Messias återkomst till Jerusalem.

De judiska rabbinerna har ett talesätt om Messias, som lyder: ”Den sista förlossningen [genom Messias] kommer att bli som den första förlossningen [genom Mose].” Under studiet av frälsningen och förlossningen ut ur Egypten genom Mose kommer vi därför att lyfta fram de paralleller som finns både till det som Jeshua uppfyllde när han kom första gången och den slutfrälsning som kommer att äga rum i samband med hans återkomst.

Innan Jeshua kom till Jerusalem den sista gången för att lida och dö för oss står det: “Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.” (Luk 9:29-31)

Jeshua samtalade med Mose om det som han skulle fullborda i Jerusalem. Det fanns inga motsättningar mellan dem. Det grekiska ordet som är översatt med ”bortgång” är ordet exodus, vilket också är det grekiska ordet för Andra Moseboken och uttåget ur Egypten. Jeshua och Mose är fullständigt eniga med varandra, både om det som Jeshua skulle göra när han kom första gången och när han kommer tillbaka igen.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 2 Mos 1:1–6:1

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Standard