Parasha

Shmini (Åttonde)

Elden faller

“Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (3 Mos 9:22-24)

Det andra toraavsnittet i Tredje Mosebok, Parashat Tzav, slutade med att Mose under sju dagar invigde Aron och hans söner till präster för att förrätta Israels offer. Shmini betyder ”åttonde”. Parashat Shmini handlar om den åttonde dagen efter de sju invigningsdagarna. Toraavsnittet börjar med att Aron och hans söner bär fram de första offren, dels för sig själva och dels för hela folket. De gjorde allt exakt enligt HERRENS instruktioner och vi kan läsa det lyckade resultatet. ”Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet.” (v. 23) Nu var det möjligt för Mose och Aron att gå in i Tabernaklet och möta Gud! Sedan står det:

”Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (v. 23-24)

Allt detta skedde på den åttonde dagen efter det att Tabernaklet blivit uppsatt. Talet åtta talar i Skrifterna dels om ny begynnelse och dels om evigheten. Detta är en profetia om att efter sju dagar, sju tusen år, kommer människan till slut att återigen till fullo kunna njuta av gemenskapen med Gud, som det står i Bibelns sista kapitel:

”Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.” (Upp 22:3-5)

Redan nu kan vi i vår ande njuta av gemenskapen med Gud, även om vi inte kan se hans ansikte. Det står om den Evige: ”den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se.” (1 Tim 6:15-16) Till slut kommer vi emellertid att utan några begränsningar kunna njuta av gemenskapen med Gud. Vi kommer att stå inför honom och se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på våra pannor. Detta är frälsningens slutmål i evigheten.

Mose och Aron kom tillbaka ut igen ifrån Tabernaklet och välsignade folket. ”Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (v. 23-24)

När vi har följt alla Guds instruktioner och gjort tjänst inför hans ansikte som ett heligt prästerskap, kan vi sedan gå ut i kraft och välsigna folket. Det är då elden faller från himlen, precis som den gjorde på Pingstdagen i Apostlagärningarna 2, efter det att apostlarna hållit ut i enträgen bön i den övre salen.

Elden föll från himlen på altaret. ”När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” (v. 24) Det var ett underbart ögonblick. Himlen sanktionerade offertjänsten och hela Israel jublade. Jubel och glädje är alltid en del av Andens utgjutande och Guds ingripande.

”Saligt är det folk som vet vad jubel är, HERRE, i ditt ansiktes ljus vandrar de.” (Ps 89:16)

“Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: ‘HERRENS högra hand gör mäktiga ting.’” (Ps 118:15)

”När HERREN gjorde slut på Sions fångenskap, då var vi som drömmande. Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel. Då sade man bland hednafolken: ‘HERREN har gjort stora ting med dem.’” (Ps 126:1-2)

“Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.” (Apg 13:52)

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 3 Mos 9:1–11:47

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

KLICKA HÄR OM DU VILL PRENUMERERA PÅ VECKANS TORAH OCH LÄSA HELA KOMMENTAREN AV LARS ENARSON.

Annonser
Standard
Artikel, Parasha

Beha’alotcha (När du sätter upp)

Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren.

Kommentar till veckans parasha (avsnitt) från Toran: 4 Mos 8:1–13:1

Vi rekommenderar att du läser igenom det aktuella avsnittet i din Bibel först innan du studerar kommentarerna.

Be att Gud talar till dig när du läser kommentarerna och tänk på följande: (1) Vad talar starkast till mig? (2) Vad kan jag börja tillämpa? (3) Finns det något jag behöver ändra på i mitt liv?

Israel lämnar Sinai

“Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel. Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.” (4 Mos 10:11-12)

I denna parasha kommer Israel att bryta upp från Sinai berg efter att ha varit där i nästan ett år.

Otroligt mycket har hänt på denna förhållandevis korta tid, sådant som haft avgörande betydelse för hela mänsklighetens historia. Israel har ingått förbund med HERREN, Toran har blivit given från himmelen, Tabernaklet har byggts och satts upp, HERRENS härlighet har fyllt Tabernaklet, offertjänsten har inrättats, prästerna och leviterna har fått sina uppgifter och folket har räknats och tilldelats sina specifika lägerplatser och tågordning. Det är detta år som utgör själva kärnan i hela Toran!

Nu är Israel redo att dra vidare. Ingenting är lämnat åt slumpen. Allt präglas av ordning in i minsta detalj. Det står i 4 Mos 24:5: ”Hur sköna är inte dina tält, o Jakob, dina boningar, o Israel!” Guds ordningar är ljuvliga. De reflekterar hans karaktär som fridens Gud.

Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans. Det är som när den dyrbara oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt. Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger HERREN befallning om välsignelse, om liv till evig tid.” (Ps 133)

HERREN längtar efter att vi ska komma in i trygga relationer till varandra i Messias kropp utan att behöva fara hit och dit efter den senaste uppenbarelsen och häftigaste undervisningen. Paulus varnade Timoteus:

”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Messias Jeshua, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.” (2 Tim 4:1-4)

Det är viktigt att vi håller oss till ”den sunda läran” och undviker spektakulära uppenbarelser och spetsfundigheter som bara kliar i öronen. Låt oss vara noggranna med att följa Guds undervisning så att vi kan komma in i ett välsignat liv med Guds välbehag och frid över oss! Det är det primära syftet med Toran.

Ljusstaken och Andens liv

”HERREN talade till Mose. Han sade: Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, skall du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken.’” (4 Mos 8:1-2)

Parashat Beha’alotcha inleds med instruktioner till Aron angående ljusstaken. Varför görs detta återigen här när samma instruktioner redan getts en gång tidigare (se 2 Mos 25:37-40)?

För det första behöver vi påminna oss om att Toran inte alltid är skriven i kronologisk ordning. Hela det föregående långa kapitlet har beskrivit stamfurstarnas offergåvor i samband med Tabernaklets invigning. Allt detta skedde på den första dagen i den första månaden på det andra året efter uttåget ur Egypten (2 Mos 40:17, 3 Mos 8:10).

Precis som med Hannukahögtiden, som firas till minnet av Templets och altarets återinvigning, så är det nu även här just ljusstaken som står i centrum. Det är framför allt tändningen av ljusstaken, menoran, som man firar under Hannuka. Oljan är en symbol för den Helige Ande. Utan Andens liv och ljus är hela gudstjänsten enbart döda ritualer. Därför står ljusstaken i centrum och nämns återigen här i samband med Tabernaklets och leviternas invigning till tjänst. Vi får aldrig glömma bort vikten av att ständigt uppfyllas av Anden. Det är enbart genom Guds Ande som vi kan göra tjänst inför HERRENS ansikte!

“Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn… Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.” (Ef 5:8,17-19)

Klicka här om du vill prenumerera på veckans Torah och läsa hela kommentaren av Lars Enarson.

Standard